Nioboaeschynit-(Y)* IV/D.21-45 oxid
(Y,Ce,Nd)_0,5(Ca,Th)_0,5(Nb,Ti)₂(O,OH)₆ ortorombisk

Nioboaeschynit-(Y) är brunaktigt röd till svart, har glasglans, hårdhet 5½-6, densitet 5,34 g/cm³ samt gråbrun streckfärg. Denna nya yttrium- och kalciumhaltiga nioboxid tillhörande aeschynitgruppen har Bear Lake-skärpningen nära Monmouth, Haliburton County i Ontario (Kanada) som typlokalitet. Denna sällsynta nioboaeschynit-(Y) har dock säkert större utbredning: 1927 beskrevs mineralet för första gången från Lyndoch/Ontario, och sådan  ”lyndochite” känner man till även från Kenya och Kina. I Baveno i norra Italien förekommer den zonalt, hopväxt med aechynit-(Y) i kalcitgångar, i form av otydliga, tillplattade kristaller upp till 1 cm stora. Nioboaeschynitkristaller är genomlysbara och spröda, med mussligt brott. Som följeslagare förekommer fluorapatit, hornblände, titanit, fältspater, biotit och uranrik thorit. Namnet syftar på den kristallkemiska släktskapen med aeschynit.

Observera! )*
Vid typlokaliteten innehåller mineralet  betydligt mer kalcium än yttrium (Ca_0,31Y_0,19)  och skulle på grund av detta vara en toriumhaltig viggezit, med formeln (Ca,Y,Th)(Nb,Ti)₂(O,OH)₆.  Enbart genom ett nytt ”trick” i IMA-nomenklaturen, där man sammanfattar yttrium och alla övriga sällanjordartselement (lantanider), vilkas andel därmed överväger över kalcium, blev resultatet ”nioboaeschynit-(Y)” av typen ”[(Y,Ln),Ca,Th](Nb,Ti)₂ (O,OH)”; så lyder den officiella kemiska formeln. Och detta trots att samtliga ”sällanjordartselement” gemensamt med kalcium och torium delar en enda plats i kristallgittret!    Slutsats: vägen fri för många ”nya” mineral.