Niveolanit V/E.8-01
NaBe[OH|CO₃] • 1-2 H₂O tetragonal

Niveolanit är färglös till snövit, även beige, har sidenglans, hårdhet 1, densitet 1,82-2,06 g/cm³, samt vit streckfärg. Detta ytterst sällsynta mineral med kedjestruktur är det första kända beryllium-karbonatet i mineralriket.
Typlokalitet är stenbrottet Poudrette Quarry vid Mont Saint-Hilaire, Quebec, där det nya mineralet upptäcktes i juni 1998 av László och Elsa Horváth. I poudrettepegmatitgången bildar niveolanit  ullartade, filtliknande aggregat upp till 2 cm stora. Där föredrar de att sitta på mineraliseringar mellan aegirin och mikrolin/albit. Mera sällan förekommer tunna, utsträckta nålar upp till 1 cm ( med 4- respektive 8-sidiga tvärsnitt) samt del-pseudomorfoser efter små eudidymit-plättar (upp till 0,5 x 1 cm), efter vilkas hydrotermala nedbrytning niveolanit bildades. Ytterligare typiska följeslagare är siderit, petersenit-(Ce), franconit, natrolit/gonnardit och pulvrig dawsonit. Niveolanit är genomlysbar, mycket mjuk och delvis böjbar. Niveolanit visar ingen fluorescens i UV-ljus och upptar i fuktig luft vatten (den processen är omvändbar). I utspädd saltsyra upplöses niveolaniten långsamt under CO₂-utveckling. Det ur latinet avledda namnet – niveus = snövit och lana = ull – syftar på mineralets utseende.