Ramanit-(Cs) V/H.15-24 
Cs[B₅O₆(OH)₄] • 4 H₂O monoklin

Färglös, glasglans, streck vitt.

Ramanit-(Rb)  V/H.15-22
Rb[B₅O₆(OH)₄] • 4 H₂O     ortorombisk

Färglös, glasglans, streckfärg vit.

Dessa nya, vattenhaltiga gruppborater med cesium och rubidium är Cs/Rb-analoga till santit. De bildar ytterst små, glasklara, enbart i mikroskopet  synliga tavlor i vätskeinneslutningar av kvarts från skriftgraniten i pegmatitgången ”Il Prado”,vid San Piero i Campo, på ön Elba. Åtminstone ramanit-(Cs) tycks ha större utbredning i tennstensförande litium-, cesium- och tantalrika pegmatiter. Mineralet har även kunnat påvisas från pegmatitkvartsen i Ehrenfriederdorf/Sachsen, i topas från Wolfsgrün nära Eibenstock, från Der grossen Spitzkoppe i Namibia, i rökkvartsen från elbaitpegmatiten Malkham, Transbajkalien/Ryssland, samt ur hambergit från Rangul, Pamir/Tadzjikistan. Ramanits typiska följeslagare i fluid-inneslutningar är den optiskt liknande sassolin (kristaller upp till 0,02 mm). Därtill kommer bl a santit, Cs/B-rika silikatglas och flytande borsyra. Ramanit löses mycket lätt i vatten. Namnet hedrar den indiske nobelpristagaren i fysik Sir Chandrasekhara Venkata Raman (1888-1970), som lade grunden till raman-spektroskopin.  Enbart med denna högmoderna, förstöringsfria metod kan man idag identifiera mycket små, nästan ”osynliga” mineraler – till och med som inneslutningar i slipade ädelstenar.