Guimaraesit, VII/D.1-52 fosfat
Ca₂(Zn,Ng,Fe²⁺)₅Be₄[(OH)₄|(PO₄)₆] • 6 H₂ monoklin

Guimaraesit är ljusbrun, har glasglans, hårdhet 5, densitet 2,96 g/cm³, vit streckfärg.
Detta nya, vattenhaltiga kalcium-zink-berylliumfosfat är den zinkdominanta analogen till zanazziit (med Mg), med vilken den kan blandas fullständigt. Typlokalitet är en fosfatrik granitpegmatit vid Piauifloden, 5 kilometer SV Taquaral, Minas Gerais i Brasilien. Bredvid eosporit på fältspatmatrix sitter mm-stora, radialstråliga ”rocherit”-liknande halvklot av tavliga kristaller; enbart den florstunna, yttre zonen (<0,1 mm tjock) består av guimaraesit, medan kärnpartiet består antingen av brun zanazziit eller greifensteinit/ruifranconit. Guimaraesit är genomlysbar, spröd, icke pleokroistisk och visar ingen fluorescens i UV-ljus. Med namnet hedras den brasilianske mineralogen Djalma Guimarães (1895-1873) för sina pionärinsatser inom Brasiliens geologi och mineralogi.