Friedrichbeckeit, VIII/E.22-20 silikat
(K,Na)_1,5-2(Mg,Mn,Fe)₂(Be,Mg)₃[Si₁₂O₃₀] hexagonal

Friedrichbeckeit är ljust gul till färglös, har glasglans, hårdhet 6, densitet 2,68 g/cm³ och krämfärgad till vit streckfärg. Detta alkali-magnesium-berylliumringsilikat är ett extremt sällsynt ringsilikat tillhörande milariträckan, Mg-analogen till almarudit. Typlokaliteten är dagbrottet Caspar vid Bellersberg nära Ettringen i östra Eifel. I körtlar i ett gulaktigt vitt vulkanutkast fann man friedrichbeckeit som tunntavliga kristaller <0,6 mm Ø. Friedrichbeckeit åtföljs av kornig kvarts, sanidin, tridymit, augit, enstatit, magnesiohornblände, granat ur almandin-spessartinräckan, nålig fluorapatit, hematitromboeder, dipyramidal braunit och manganhaltig roedderit (i form av platt- till kortpelarformiga kristaller). Friedrichbeckeit är genomlysbar, spröd, och i polariserat ljus tydligt pleokroistisk (i färgskalan från gult till ljusblått). Den kan skiljas från almarudit eller gulaktig roedderit enbart med hjälp av kvantitativ mikrosondanalys. Namnet hedrar österrikaren Friedrich Johann Karl Becke (1855-1931), mineralog och petrograf vid universitet i Wien. Han publicerade 1892 en enkel och effektiv metod att bestämma ljusbrytningen av mineraler i polarisationsmikroskop (”Beckesche-Linie”).