Stetindit, VII/A.9-25 silikat
Ce⁴⁺[SiO₄]      tetragonal

Stetindit är färglös till blekgul, har diamantglans, hårdhet 4½-5, densitet 5,03 g/cm³ samt vit streckfärg. Detta nya Cer-silikat är den extremt sällsynta Ce(IV)-analogen till zirkon och hafnon. Stetindit är tills nu det andra mineral, som innehåller Cer uteslutande i “oxiderad”,  fyrvärdig form, varvid även den annars vid mineral med (trevärdiga) lantanider(Ce³⁺…) vanliga ”utvidgningen ” –(Ce)” av mineralnamnet bortfaller. Stetindit kan innehålla tydliga mängder yttrium för Cer(IV), (Ce_~0,85Y_~0,15), som delvis kompenseras genom att ersätta syre med hydroxylgrupper: (Ce⁴⁺,Y³⁺)[Si(O,OH)₄]. Stetindit härstammar från pegmatitbrottet Stetind vid Tysfjorden, 135 km norr om Bodö, vilket nedlades för 40 år sedan. Centralpartiet visar en 10 m lång zon med i plan liggande, 10-40 cm tjocka linser bestående av medelkornig, vit yttriumhaltig fluorid (variant yttrofluorit), runtom omgiven av en rand med brunaktigt svart allanit-Ce och fluortalenit-(Y). Lokalt innehåller den massiva yttrofluoriten talrika körtlar upp till centimeterstorlek. Här hittades stetindit som kortprismatiska till nålformiga kristaller upp till max 1,5 mm. Följeslagare är, förutom kvarts och hematit, bl.a. hundholmenit-(Y), törnebohmit-(Ce), rosaviolett vyuntspakhit-(Y), calcioankylit-Nd), kozoit-(Nd), Nd-rik bastnäsit-(Ce), keiviit-(Y), keiviit-(Yb) och ett nytt Ca-Y-Al –fluorosilikat. Stetindit är genomlysbar, spröd, visar ingen fluorescens i UV-ljus och är olöslig till och med i koncentrerad saltsyra. Namnet syftar på typlokaliteten.