Ivanyukit-Na, VIII/B.13-30
(Na,K)_2-3Ti₄[(O,OH)₄|SiO₄)₃] · 6-7 H₂O kubisk/trigonal

Blekt rosa, färglös till blekt brun, glasglans, hårdhet ~4, densitet 2.39-2,38 g/cm², streckfärg vit.

Dessa tre nya ösilikater har strukturen av pharmakosiderittypen, varvid sammanvävda kanaler upptar alkalier (Na⁺/K⁺), koppar (Cu²⁺) och kristallvatten,  lika som hos zeoliterna. Härvid är ivanyukit-K och ivanyukit-Cu genom jonutbyte särskilt lätt kemiskt blandbara med varann. Typfyndplatsen för dessa sällsynta (Na) till extremt sällsynta (K/Cu) ivanyukiter är det jättelika apatit-nefelindagbrottet vid berget  Koashva i Chibinymassivet på Kolahalvön. I ortoklashaltiga ultrabasiter (urtiter) i sidobergarten visar en mikrolin-aegirin-sodalitåder flera pegmatitiska utvidgningar upp till 2,5 meters tjocklek, med körtelrika kärnzoner av upp till en meters tjocklek. Här sitter ivanyukit som skarpkantade tärningar (0,2-2 mm) företrädesvis på mikrolin, en även på nålig vinogradovit (<3mm), romboedriskt sazykinait-(Y) (2 mm) samt i och på natrolitstänglar (3-15cm). Ytterligare följeslagare är orange labuntsovitprismer (<0,5 mm), aegirinnålar (<3 mm), pektolitprismer (<4 mm), kortprismatiskt sitinakit (<1,5 mm), kulformad lucasit-(Ce) och centimeterstora malmkorn av zinkblände, blyglans, djerfisherit, kopparkis, chalkosin och pyrit. Såsom yngre bildning syns svarta kulor med organisk substans (asfaltit-liknande). Ivanyukit-Na kan lägga sig som en mantel kring sitinakit, medan ivanyukit-K och ivanyukit-Cu bildades vid hydratiseringen av ivanyukit-Na (kopparn härstammar från vittrad kopparkis och djerfisherit).

Alla tre ivanyukiter är spröda, genomlysbara, icke pleokroistiska och visar ingen fluorescens i UV-ljus. Namnen, kristallkemiskt utvidgade, hedrar dr Gregory Yurevich Ivanyuk (1966*), mineralog och petrolog vid Kola Science Centre, specialist på alkalibergarter och deras pegmatiter.