IMA - NYA DATA OCH NOMENKLATUR

Nya så väl som gamla IMA godkända mineral revideras ständigt. Med förbättrade mätinstrument och analysmetoder får man fram att tidigare analyser och kemiska formler inte varit helt korrekta.
Översättning av Emil Gregori med tillstånd från Mineralien Magazin Lapis.
Korrekturläst: Kerstin Åstrand.
Översättningen är gjord i samarbete med och för GeoNord
(Uppdaterades februari 2007)

NYA KEMISKA DATA / NU ERKÄNDA AV IMA:

Agardit-(Ce)
Agardit-(Ce) erkändes av IMA 2003 som gällande mineralart. (Källa Lapis nr 5 maj 2004)

Agrinierit
Denna sällsynta alkali-uranylhydroxid innehåller strontium och fritt kristallvatten:
K2(CaSr)[(UO2)3|O3|(OH)2]2 · 5 H2O.

Alacranit
Analyser av material från typlokaliteten, vulkanen Uzons kaldera på Kamchatka, har gjort att den monoklina arsensulfiden med zeolitliknande struktur får nya formeln As8S9.
(Lapis nr 1 2004.)

Aravaipait och calcioaravaipait har monoklin kristallisering och innehåller fritt kristallvatten i enlighet med den nya strukturformeln:
Pb3[F3|AIF6] · H2O och PbCa2[F3|AIF6] · H2O. (Källa Lapis nr 12, december 2001)

Arhbarit
Denna djupblå koppararsenat, som hittades 1998 i den chilenska gulsgruvan El Guanaco, har vid exakta kristallkemiska mätningar visat sig förutom koppar även innehålla tydliga magnesiumhalter. Den innehåller inte kristallvatten och äger en triklin symmetri. Därmed är arhbarit isotyp med gilmarit.
Arhbarit, VII/B.13-40
Cu2Mg2[(OH)3|AsO4] triklin
(Källa Lapis nr 5, maj 2004)

Arrojadit-gruppen: nya företrädare betecknas med *,
ny nomenklatur och systematik.

Samtliga företrädare i arrojaditräckan är monoklina, har god till fullkomlig spaltbarhet, har glasglans till pärlemoglans men ingen fluorescens i UV-ljus.

*Arrojadit-(KNa) VII/B.20-10
KNa5CaFe133+Al[OH)2|PO3(OH)|(PO4)11]

Färgen är gul, streck vitt, hårdhet 3½-4, densitet 3.43 g/cm3. Arrojadit-(KNa) har genomlysbara, millimeterstora, kortprismatiskt klumpiga kristaller, med bergkristall på körtlar i sideritrika sandstenar. Dess pleokroism är svag (färglös till blekt gul). Typlokal är Rapid Creek, Yukon Territories, Kanada. Den har även hittats i Nickel Plate Mine, Vivtory Mine, South Dakota.

Arrojadit-(KFe) VII/B.20-20
KNa3CaFe142+Al[(OH)2|PO3(OH)|PO4)11]

Denna arrojadit är den vanligaste företrädaren av arrojaditräckan. Mörkgröna, spatiga (???) massor upp till 15 cm. Strecket är blekt grönt, hårdheten ~5. Typlokal: Nickel-Plate-Mine, Pennington Co, South Dakota. Har även hittats i Palermo, Smith och Nancy Mines, South Dakota. Serra Branca, Paraiba (Brasilien.

Arrojadit-(BaFe) VII/B.20-40
Na2BaCaFe142+Al[(OH)2|PO3(OH)|(PO4)11]

Tidigare namn: sigismundit. Nu ändrat! Typlokal: Alpe Groppera, Val Spluga, provinsen Sondrio (norra Italien). Har även påträffats i Chandler Mills, South Dakota samt i Buranga nära Gatumba (Ruanda).

*Fluorarrojadit-(BaFe) VII/B.20-45
Na2BaCaFe142+Al[F2|PO3(OH)|(PO4)11]

Färgen är ljust till mörkt gulaktigt grön, strecket gulaktigt grönt, hårdheten 4-5, densiteten 3.65 g/cm3. Den uppträder som genomlysbara, apatitliknande knölar i kvarts upp till 10 cm stora. Ledsagare är graftonit. Pleokroismen är mycket svag (blekt grönaktig till gulaktig). Typlokal: Sidi-bou-Kricha nära Sidi-bou-Othmane, provinsen Marrakech (Marocko).

*Arrojadit-(SrFe) VII/B.20-50
Na2SrCaFe142+Al[(OH2)|PO3(OH)|(PO4)11

Den är färglös, med vitt streck, hårdhet 3½-4 och densitet 3.57 g/cm
Den är bergartsbildande i kyanitkvartsit, synlig endast i tunnslip som mikroskopiskt små stänglar (<0.5 mm), i kanterna omvandlade till mörkblå lazulit, fluorapatit och hematit. Följeslagare är orangebrun wagnerit. Ingen pleokroism, typlokal är Horrsjöberg i Värmland.

*Arrojadit-(PbFe) VII/B.20-60
Na2PbCaFe142+Al[(OH)2|PO3(OH)|(PO4)11

Färgen är blekt honungsgul, streck vitt, hårdhet 3½-4 och densitet 3.59 g/cm3. Den består av genomskinliga, millimeterstora korn i triphylin. Pleokroism mycket svag (färglös till blekt gul). Följeslagare är svarta fillowitkorn av 2-3 centimeters storlek. Typlokal är Sapucaiapegmatiten nära Galileia, Minas Gerais (Brasilien).

*Dickinsonit-(KMnNa) VII/B.20-70
KNa4CaMn142+Al[(OH)2|(PO4)12]

Har lysande grön färg, hårdhet 3½-4, vitt streck och densitet 3.49 g/cm3.
Glimmerliknande blad <0.5 mm, intimt sammanväxta med kvarts, som centimeterstora massor i albitgranit. Följeslagare är eosphorit, triploidit och lithiophilit. Svag pleokroism (blekt oliv- till gulaktigt grön). Typlokal: Branchville, Fairfield Co, Connecticut (USA).

Astrofyllitgrupp
Exakta kristallkemiska undersökningar resulterar i att samtliga – med undantag av niobokupletskit – strukturformler för företrädare som ingår i astrofylliträckan måste revideras. Lapis nr 9 2003.

magnesiumastrofyllit K2Na2(Fe2+,Fe3+,Mn)4Mg2Ti2[O2|(OH)4|Si8O24]
hydroastrofyllit (H3O,K)2Ca(Fe2+,Mn)5-6Ti2[O2|F|(OH)4|Si8O24]
astrofyllit K2Na(Fe2+,Mn)7Ti2[O2|F|(OH)4|Si8O24]
kupletskit K2Na(Mn,Fe2+)7(Ti,Nb)2[O2|F|(OH)4|Si8O24]
cesiumkupletskit (Cs,K)2Na(Mn,Fe,Li)7(Ti,Nb)2[O2|F|(OH)4|Si8O24]
zirkonfyllit K2(Na,Ca)(Mn,Fe2+)7(Zr,Nb)2[O2|F|(OH)4|Si8O24]
niobfyllit K2Na(Fe2+,Mn)7(Nb,Ti)2[O2|(F,O)|(OH)4|Si8O24]

Baricit

Detta sällsynta, järnhaltiga magnesiumfosfat med skiktstruktur - den monoklina Mg-analogen till vivianit - innehåller även alltid tvåvärt järn jämte Fe (III), varvid en del av kristallvattnet ersätts av hydroxylgruppen: (MgFe2+Fe3+)3[PO4]2 • 8 (H2OOH). I naturen existerar förmodligen även en fullständigt oxiderande (Fe2+ fria), triklin form, som är Mg-analogen till symplesit. (Källa Lapis nr 3, mars 2002)

Bakerit
Detta kalcium-borsilikat innehåller inget kristallvatten och är nära släkt med datolit, samt har fått följande nya formel: Ca4B4[(OH)5|BO3|(SiO4)3] Lapis nr 7 2004.

Barroisit erhåller ny formel:
NaCaMg3Fe3+Al [....] (analoget ferrobarroisit, med Fe32+ för Mg3)

Belloit, III/D.1-25 halogenid
Cu(OH)Cl, monoklin (2/m)

Belloid har gulaktigt grön till olivgrön färg, glasglans och gulaktigt grönt streck. Denna nya, sällsynta koppar-oxihalogenid med skiktstruktur liknar kemiskt atacamit och botallackit. Typlokal är en nedlagd gruva 3 km VSV om staden Sierra Gorda, Antofagasta, Chile, där Georg Gebhard upptäckte det nya mineralet. Belloit sitter som ytterst små, genomskinliga till genomsiktliga, blockiga kristaller (<0,1 mm) med mörkgrön paraatacamit, beigevit montmorillonit och färglös nitratin på en matrix bestående av kvarts, fältspat och turmalin. Ytterligare följeslagare är atacamit, gunningit, alunit och natrojarosit. Belloit visar ingen fluorescens i UV-ljus. I fuktig luft är belloit instabil och omvandlas till sockerkornig paraatacamit. Med vatten hydrolyserar belloit inom minuter till botallackit och atacamit. Namnet hedrar Andrés Bello (1780-1865), grundare av universitetet i Santiago de Chile. Belloit har även hittats tillsammans med tolbachit vid vulkanen Tolbachit, Kamtjatka/Ryssland. (Källa Lapis nr 5, maj 2000).

Bergenit
Detta barium-uranylfosfat erhåller som företrädare för fosfuranyliträckan följande nya formel:
Ba4Ca2[(UO2)3|O2|(PO4)2]3 · 16 H2O. Lapis nr 9 2003.

Betpakdalit (från Tsumeb) får efter ny strukturanalys följande nya kemiska formel:
MgCa2Fe33+[Mo86+O28(OH)|(AsO4)2] · 23 H2O.

Benyacarit, VII/D.33-20
Ett alkali-titanfosfat som är mindre sällsynt än vad man trodde. Redan 1977 publicerades benyacarit under "nya mineral" från Hagendorf i Tyskland som små gulaktiga kristaller (< 1 mm).
Från Kreuzberg i Bayern i Tyskland, känner man stuffer med centimeterstora blåa strengitkristaller och beigegul benyacarit. (xx < 2 mm).
Benyacarit är även de små smutsgula tavlor (max.1 mm ø) från Folgosinho i Portugal som tidigare ansågs vara "paulkerrit". Därmed är Hillside i Arizona i USA enda fyndplats för paulkerrit (Mn analog till benyacarit).

Bijvoetit-(Y) Detta extremt sällsynta, hittintills bara känt från Shinkolobwe, Shaba (Kongo), uranylkarbonat är monoklint, med ny strukturformel:
(YNdDy)[(UO2)4|O2|(OH)2|(CO3)4] • 10 H2O.

Blatteriträcka/Ludvigiträcka
Detta sällsynta antimon-manganborat Blatterit erhåller följande nya formel:
(Mn2+Mg)35(Mn3+Fe3+)9Sb55+[O2|BO3]16

Bleasdaleit, VII/D.54-05 fosfat
(CaFe3+)2Cu5(Bi3+Cu2+)[Cl|(OH)6|(PO4)4] · 6 H2O, monoklin/pseudotetraeder (2/m).

Bleasdaleit har honungsbrun färg, hartsglans, hårdhet 2 och ljusbrunt streck. Ett nytt, extremt sällsynt koppar-bismuthfosfat som är Bi/P-analog till richelsdorfit. Bleasdaleit kommer från granitbrottet Lake Boga, 10 km SSV om staden Lake Boga, som ligger i norra Viktoria, Australien. I stenbrottets pegmatitrika takparti, över en annars ljus granit, finns kalifältspatinsprängningar och meterstora druser fyllda med rökkvarts, ortoklas, albit, muskovit och vackra fluorapatitkristaller. Miarolitiska zoner innehåller sällsynta fosfater, däribland libethenit, pseudomalakit, turkos-chalkosiderit, torbernit och Cu-U-fosfatet ulrichit. I dessa zoner inlagrade kopparkissliror har omvandlats till chalkosin och covellin, härtill finns spår av iodargyrit. Bleasdaleit bildar i hålrum av vittrad chalkosin krustor av ytterst, ytterst små, genomskinliga tavlor (<0,02 mm) och kulformade aggregat (<0,1 mm). Namnet hedrar reverend John Ignatius Bleasdale (1822-1884), som specialiserade sig på Viktorias mineral. (Källa Lapis nr 5, maj 2000)

Boleit erhåller ny strukturformel: KPb26Ag9Cu24Cl62(OH)48.

Bornemanit och delindeit
Dessa två titanosilikater erhåller nya strukturformler:(Källa Lapis nr 3, mars 2002)

Bornemanit (monoklin, ny):
(NaBa)4(NaTiMn2+)4(TiNb)2[O|OHFO)|(PO4)o,5|Si2 O7]2

Bouazzerit: Detta vattenrika magnesium-vismut-järnarsenat, som hittills bara har varit känt från Bou  Azzer i Marocko som extrem raritet, har nu blivit officiellt publicerat. Strukturen innehåller inga arsenitgrupper, den nya formeln är följande: Mg5,5Bi3Fe73+[O6|(OH)2|(AsO4)9] • 43 H2O. Lapis febr.2008.

Cafetit
är nära släkt med kassit och har skiktstrukturen CaTi2O2 · H2O (nytt systemnummer: IV/D.20-15). Tidigare antagna Fe-Mg-Al halter förorsakades förmodligen genom en tät sammanväxning med magnetit-spinell. (Källa Lapis nr 3, mars 2003)

Calcioaravaipait
Denna extremt sällsynta oxihalid äger skiktstruktur med [AIF6]-grupper. I motsats till aravaipait är calcioaravaipait triklin och saknar kristallvatten: PbCa2[(F,OH)3|AIF6]. (Källa Lapis nr 3, mars 2003)

Cumengeit
Cumengeit visade sig vid en strukturundersökning – på fumarolmaterial från Vesuvius vid Neapel – vara det första oxihalogenid som innehåller fritt kristallvatten (H2O), med formeln: Pb21Cu20Sl42(OH)40 • 6 H2O. Lapis 2007

Dadsonit
Detta bly-antimonsulfosalt är triklin (pseudomonoklin) och erhåller nya formeln:
Pb23Sb25S60Cl

Delindeit (triklin):
(NaK)<3Ba2(TiFe3+)3[(OOHH2O)3|Si2O7]2

Calcio-olivin är en självständig mineralart, vilken som kalciumdominant slutled i olivingruppen för en kort tid sedan nydefinierades (IMA 2007-B). Härvid konstaterades att kalcio-olivin, γ-Ca2[SiO4] )*  är en ortorombisk polymorf till den monoklina larniten, β-Ca2[SiO4].

Typlokalitet för denna redan av Oebbecke 1877 omtalade kalciumsilikat är  Ettringer Bellerberg intill Mayen i östra Eifel, Tyskland. Som raritet innehåller här kontaktmetamorft omvandlade kalkinneslutningar (xenolite) i lavan  en karbonat-kvartsmatrix,  ljusgröna till ljusblåa ternesitlinser, och i dess mitt finns tätt sammanväxt beigevit till rödaktigt beige kalcio-olivin i centimeterstora massor. Därtill finns mycket små, orangebruna korn av rondorfit, och vid randen av linsen sitter likt pärlband djupbrun jasmundit.

Observera att  )* inte skrivs som  α-Ca2[SiO4], som man finner i många publikationer.

Calciosamarskit,IV/D.19-55 (nytt!)
(Ca,Fe3+,U,Y)NbO4
Calciosamarskit från Mitchell County, North Carolina, USA, har definierats som ett eget mineral. Dess uran-analog ishikawait från typlokaliteten Ishikawa i Japan samt från Kunar Valley i Afganistan erhåller en ny strukturformel: (U,Y,Fe3+,Fe2+)(Nb,Ti)O4.

Calcurmolit
Detta vattenhaltiga kalcium-uranylmolybdat är monoklin och erhåller följande nya kemiska formel:
(Ca,Na)2[UO2)3|(O,OH)3|(MoO4)2 • 10-15 H2O

Chestermanit erhåller strukturformel:
Mg18(Fe3+Al)5Sb3+[O2|BO3]8, och nytt systemnummer: V/G.4-70.

Coccinit Hg2+ J2, Färgen är cinnoberröd med glasglans, H=2, strecket är orange till rött. Denna sällsynta, hitintills otillräckligt definerade kvicksilverjodid har nu ingående karaktiserats. Typlokal är gruvan "Backofen" vid Moscbellandsberg i Pfalz,Tyskland. Mineralet har dock även hittats i Karpaterna i Öst-Ukraina, i Broken Hill i Australien, och i uranbrottet Lichtenberg i Thüringen i Tyskland.

Ny strukturformel för compreignacit
K2[(UO2)6|O4|(OH)6] · 7 H2O.

Ny klassificering av följande Pb-Bi-Sb-oxihalogenider och strukturbesläktade förbindelser enligt Lapis-systematiken.

III/D.8: cotunniträcka III/D.10-50 blixit
III/D.8-10 cotunnit III/D.10-60 chubutit
III/D.8-20 paralaurionit III/D.10-70 penfieldit
III/D.8-30 laurionit III/D.10-80 mereheadit
III/D.8-40 fiedlerit III/D.10-90 torikosit
III/D.8-50 psevdocotunnit III/D.10-100 ekdemit
III/D.9: matlockiträcka III/D.10-110 heliofyllit
III/D.9-10 rorisit III/D.10-120 pilolitit
III/D.9-20 matlockit III/D.10-130 sundiusit
III/D.9-30 zavaritskit III/D.10-140 symesit
III/D.9-40 bismoclit III/D.10-150 parkinsonit
III/D.9-50 daubreeit III/D.10-160 pinalit
III/D.10: nadoriträcka III/D.10-170 salinit
III/D.10-10 nadorit III/D.10-180 kombatit
III/D.10-20 perit III/D.10-190 asisit
III/D.10-30 mendipit III/D.11-10 onoratoit
III/D.10-40 damarait  

Curit
Denna bly-uranylhydroxid erhåller följande nya strukturformel:
Pb3[(UO2)4|O4|(OH)3]2 · 2 H2O.

Darapiosit erhåller ny kemisk formel:
Na<2K(LiZnFe2+)2(MnZrY)2[Si12O30].

Delindeit se Bornemanit.

Elyit erhåller ny strukturformel: Pb4CuO2|(OH)4|SO4] • H2O. (Källa: Lapis nr 3, mars 2001-03-26)

Epistolit och murmanit
Båda dessa nära besläktade natriumtitansilikater innehåller kristallvatten och erhåller därför följande reviderade formler:
epistolit: Na4Ti4+[O|(OH,F)Si2O7]2 • 4 H2O
murmanit:Na4Ti4+Nb2[O2|Si2O7]2 • 4 H2O Lapis nr 7 2004.

Eudialytgruppen Exakta undersökningar av kristallkemin hos dessa komplexa ringsilikater visade, att kisel på tetraederplatser ([4]Si4+) kan ersättas av niob ([6]Nb5+) eller av wolfram ([6]W6+) på oktaederplatser, medan de sällsynta jordartsmetallerna, lantanoiderna (La, Ce…), substituerar en del av kalciumjonerna. Detta resulterar i ny formel för blandkristallräckan mellan den Si/Fe/Ca-rika eudialyten, Na15Ca6(Fe2+,Mn2+)3Zr3[(Cl,OH)|Si(O,OH)2|Si3O9|Si9O27]2 och den på niob/sällsynta jordartsmetaller rika kentbrooksiten, Na15(Ca,Ce,La)6(Mn2+,Fe2+)3Zr3Nb[(F,Cl)|Si0,5(O,OH)2|Si3O9|Si9O27]2.

Här den aktuella systematiken av eudialytgruppen:

VIII/E.23-10 eudialyt
VIII/E.23-15 kentbrooksit
VIII/E.23-20 oneallit
VIII/E.23-30 khomyakovit
VIII/E.23-35 mangankhomyakovit
VIII/E.23-40 alluaivi

Fedorit
Är kristallkemiskt nära släkt med reyerit, gyrolit och tungusit. Den erhåller den nya formeln:
(NaK)2-3(CaNa)7[Si4O8(FClOH)2|(Si4O10)3]3 · H2O och nytt systemnummer: VIII/H.34-28. (Källa:Lapis nr 1, januari 2002)

Den kemiska formeln för fencooperit ändras. Fencooperit innehåller tre järnatomer per formelenhet:
Ba6Fe33+[Cl3|O|(CO3)2|Si8O22] · H2O (Lapis april 2002)

Franzinit
Det sulfathaltiga alkalisilikatet ur kancrinitgruppen erhåller följande nya strukturformel:
(NaK)6Ca2[(SO4)2|Al6Si6O24] · H2O.

Georgiadesit
…har hittills antagits vara ett arsenat (med As5+), trots att Berthold Suhner från Basel, efter IR-undersökningar som arsenit (med As3+), redan 1984 i sin dissertation "Infrarot-Spektren von Mineralien" klassificerade detta mycket sällsynta mineral, enbart känt från den antika slaggen i Lavrion i Grekland. Nu är det klarlagt att georgiadesit är en kloroarsenit, som erhåller följande nya strukturformel: Pb4[Cl4|OH|AsO3], och följande nya systematiknr: IV/J.3-15.

Gmelinit-K
Typlokal för detta sällsynta zeolitmineral är, efter ett aktuellt IMA-beslut, inte den italienska fyndplatsen Fara Vicentina i provinsen Vizenza (1990) utan berget Alluaiv i Lovozeromassivet på Kolahalvön. Härifrån beskrevs kaliumrik gmelenit för första gången redan 1984. Här förekommer den betydligt sällsyntare än gmelenit-Na och bildar genomsiktliga, hexagonala, korta, pelarliknande kristaller från 1-3 mm storlek i druser av breccierade pegmatiter.

Aktuella data:
Gmelinit-K - VIII/J.26-52
(K2Na2Ca[Al2Si4O12] 5 H2O, hexagonal (6/mmm).
Gmelinit-K är färglös till brunaktigt vit, uppvisar glasglans, har hårdhet 4 och vit streckfärg.

Götzenit och rinkit är strukturellt nära besläktade och erhåller därmed nya strukturformler:
götzenit: Na(NaCa)4Ca2Ti[(OF)2|(Si2O7)2].
rinkit: Na(NaCa)2(CaCe)4(TiNb)[(OF)2|(Si2O7)2].
(Källa: Lapis nr 3, mars 2001-03-26)

Haiweeit har fått följande nya strukturformel: Ca[(UO2)2|Si5O12(OH)2] · 4 H2O.

Hellanditräcka och Tadzhikit.
 På grund av nya analyser med jonsonden, som klarar av att kvantitativt mäta så lätta element som litium, beryllium och bor, defineras kristallkemin på nytt av hellanditgruppen. Dessa sällanjord-beryllium-borosilikater med [B4Si4O22]16–kedjor innehåller tetraediskt koordinerat [4]Be+Li.

Tadzhikit-(Ce) är Ti-analog till hellandit: (CaY)4(CeNdLa)2(Ti4+Fe3+Al)[(BeLi)2(OFOH)2|B4Si4O22].

Hellandit-(Yb), VIII/F.36-08
(CaY)4(YbY)2(AlFe3+Ti4+)[…].
Från Kragerö, Norge och Wakefield Lake i Kanada. Upptill 30 centimeter långa kristaller. Hellandit är sällsynt, har fettglans, brunröd, nötbrun, eller brunaktig svart färg. Hårdhet 5-5, oftast sönderfallen genom radioaktivitet (metamikt), då hårdhet 4.

Hellandit-(Y), VIII/F.36-10
(CaY)4(YDy)2(AlFe3+)[…].
Från Mattagami Lake, Kanada, Quang, provins Hebei,Kina, Thara, Japan. Mest bara finkornig, rödaktig gul till grågrön. Mycket sällsynt.

Hellandit-(Gd), VIII/F.36-12
(CAY)4(GdY)2(AlFe3+Ti4+)[…].
Från Predazzograniten Italien. Gulgröna små kristaller <0,5 mm, ytterst sällsynta.

Hellandit-(Ce), VIII/F.36-15
Ca4(CeThLaNdY)2(AlFe3+Ti4+)[…].
Från Capranica, vulkankomplexet Vico, provins Latium, Italien. Ytterst små ljusgröna toriumkristaller (0,3-0,4 mm) i sanidinitmiaroler. Ytterst sällsynta. Hellandit-(Ce) följes av vonsenit, helvin, baddeleyit, britolit och vicanit.

Tienshanit detta tills nu enbart från Dara-i-Pioz i Tadzhikistan kända silikat har skiktstruktur, och visade sig vara en riktig "kemisk gottpåse":
(NaK)9-10(CaY)2Ba6(N2+Fe2+Ti4,Zn)6(TiNb)[(OFOH)11|B2O4|Si6O15]
Tienshanit erhåller nytt systemnummer: VIII/H.38-85.

Hinsdalit erhåller ny strukturformel:
(PbSr)Al3[(OH,H2O)6|(PO4SO4)].

Hügelit
Detta med phosphuranylit besläktade uranylarsenat erhåller följande ändrade strukturformel: Pb2[(UO2)3|AsO4)2] • 5 H2O. (Lapis nr 12 2004)

Bafertisiträcka med peraultit
Kristallkemiska undersökningar av peraultit: (NaCa)(BaK)(Mn2+Fe2+)4(TiNb)2[(OHFO)3|O2|(Si2O7)2]. VIII/C.13-100 (ny!), har visat nära släktskap med såväl jinshajiangit: (NaCa)(BaK)(Fe2+Mn2+)4(TiFe3+)2[(F,O,OH)2-3| O2|(Si2O7)2]. VIII/C.13-90 (ny!) som med bafertisit och hejtmanit.

Ilimaussit-(Ce)
Detta ytterst komplexa silikat med alkalier, barium, Ce och niob-titan har trigonal kristallstruktur. Ilimaussit-(Ce) får den nya formeln: (Na,K)7-8(Ba,K)10Ce5(Nb,Ti)6[O6|Si9O18(O,OH)24|(Si6O18)2], och på grund av den kristallkemiska likheten med skiktsilikatet seidit nytt systemnummer: VIII/H.38-57. (Lapis nr 9, 2004)

Jamesit erhåller ny strukturformel:
PbZnFe23+(Fe3+Zn)3[(OH O)2|(OH)8|(AsO4)4].

Jennit. Detta vattenhaltiga kalciumgruppsilikat erhåller följande nya formel:
Ca9[Si6O18(OH)6] • 8 H2O (Lapis nr 10 2005)

Juabit erhåller ny strukturformel: CaCu10[OH|(AsO4)2|(T4+O3)2]2 · 4 H2O, och nytt systemnummer: IV/K.6-50.

Karupmöllerit- Ca - inte "-(Ca)"
har systemnummer: VIII/E.7-90. (Källa Lapis nr 3, mars 2003)

Klinobarylit
Ett nytt mineral, som IMA godkände för endast två år sedan. Det är inte monoklint utan ortorombiskt. Hur det blir med mineralnamnet är osäkert. (Källa Lapis nr 12, december 2004)

Komarovit
Ett vattenhaltigt alkaliniobsilikat av labuntsovit-typ. Ny formel är följande:
(Ca,Sr,Na)2(Nb,Ti)6[(O,OH)14|Si4O12] • 6-7 H2O. Nytt systemnummer. VIII/E.7-230
Dess Na-analog, tidigare med namnet natriumkomarovit, har fått nytt namn:
natrokomarovit med följande nya formel Na6Ca(Nb,Ti)6[(O,OH)14|(F,OH)2|Si4O12] • 3-4 H2O. nytt systemnummer VIII/E.7-240. (Källa Lapis nr 12, december 2004)

Kornit erhåller nya formeln:
(Na,K)Na2LiMg2Mn23+ [....]

Krysopras
Varifrån denna finkristallina kvartsvariant, ofta använd som smyckesten, fått den äppelgröna färgen har nu klarlagts i nya analyser med hjälp av infrarödspektroskopi och högt upplösande elektronmikroskopi (TEM). Provmaterialet togs från originalfyndplatsen Szklary i Polen. Kalcedonmatrixen har färgats av ytterst finfördelad, nickelhaltig talk (kerolit) och av spår av det Ni-haltiga lermineralet pimelit. (Lapis april 2002)

Kukisvumit är, liksom sin nära släkting lintisit, ett tvåkedjesilikat med ny strukturformel:
Na6ZnTi4[O|Si2O6]4 · 4 H2O, och erhåller nytt systematik- nummer: VIII/F.3-55.

Kurgantait
Det redan för en tid sedan från IMA felaktigt borttagna kalcium-strontiumboratet tillhörande hilgarditräckan har blivit tillbakadefinierat. Typlokal är boratfyndigheten Inder i Kasakstan.

Aktuella data av polytyp 1 A:
Kurgantait
CaSr[Cl|B5O9] · H2O, triklin.
Kurgantait är färglös till vit, visar glasglans och har hårdhet 6-6. Streckfärgen är vit.

Laubmannit
Detta av Moore definierade fibriga järnfosfat (ortorombiskt) har undersökts noggrannare. Materialet kom från Grube Klara i Schwarzwald. Resultatet blev en ny, med rockbridgeit besläktad strukturformel:
(Fe3+Fe2+)2Fe63+[(OH)9|(PO4)5] · 2 H2O,
och nytt systemnummer: VII/D.11-65.

Labuntsovit-phosinaniträcka
Utgående från senaste kristallkemiska data erhåller den monoklina labuntsoviten strukturformeln: Na4K4(K,Ba)<2(Mn2+,Fe2+,Mg)1-2(Ti,Nb)8[(O,OH)2|Si4O12]4 • 7-9H2O. Däremot är nenadkevichit ortorombisk. Bredvid labuntsovit (med övervägande Mn2+) existerar bl. a. även labuntsovit-analogen med Mg/Zn/Fe2+ och Ba/H2O, Nb-analogen till kuzmenkoit och en Ti-analog till vuorijarvit och följaktligen ännu större möjligheter för nya mineral och mineralnamn! Vuoriyarvit är som fyraringsilikat av typ [Si4O12]8- kristallkemiskt släkt med titan/niobsilikaterna labuntsovit och nenadkevichit (innehåller 4 H2O!); följande lista visar fyraringsilikater med fosfatgruppe

Labuntsoviträckan, ny systematik

Talrika nybeskrivningar inom labuntsoviträckan, senast organovait-Mn, tsepinit-Na och labuntsovit-Mg/Fe, gör en fullständig nyordning av gruppen nödvändig. Dess företrädare äger fyra olika kristallgitterplatser, som många gånger inte är besatta eller bara delvis besatta ("tomma platser" i kristallgittret). Dessa olika gittervarianter kan man hålla isär endast med hjälp av exakta, kombinerade kemiskt/strukturella analyser. I de ryska originalpublikationerna är strukturformlerna i möjligaste mån förenklade. Mineralerna har upplistats på kristallgitterplatser efter tilltagande jonradie: Na K, Mg Zn F2+ Mn2+ och Ti4+ Nb5+ (* betyder att detta mineral ännu inte är publicerat).

VIII/E.7: Labuntsoviträckan (Lapis april 2002)
 
E.7-10 Korobitsynit      Na6-8(TiNb)4[(OHO)2|Si4O12]2 · 8H2O
E.7-20 Nenadkevichit   Na6-8(NbTi)4[(OHO)2|Si4O12]2 · 8H2O
E.7-30 Tsepinit-Na       (NaH3OKSrBa)3-6(TiNb)4[(OHO)2|Si4O12]2 · 6-8H2O
E.7-40 Vuorijarvit-K (KNa)3-6Nb4[O2|Si4O12]2 · 6-8H2O
E.7-50 Kuzmenkoit-Zn* K2ZnTi4[(OH)2|Si4O12]2 · 6-7H2O
E.7-60 Kuzmenkoit-Mn K2(M2+Fe2+)(TiNb)4[(OHO)2|Si4O12]2 · 5-6H2O
E,7-70 Gjerdingenit-Fe* K2Fe2+Mn2+)(NbTi)4[(OOH)2|Si4O12]2 · 7-8H2O
-.. (Titananalogen, ännu inte känd)
E.7-90 Karupmöllerit-Ca* (NaCaK)2Ca(NbTi)4[(OOH)2|Si4O12]2 · 7H2O
E.7-100 Lemmleinit-K    K4Na2(TiNb)4[(OOH)2|Si4O12]2 · 4H2O
E.7-110 Lemmleinit-Ba K2Na2Ba(TiNb)4[(OOH)2|Si4O12]2 · 4H2O
-.. (Nb-analogen ännu inte känd)
E.7-130 Paralabuntsovit-Mg* K2(KBa)0-1Na2MgTi4[(OOH)2|Si4O12]2 · 5-6H2O
(Polymorf till labuntsovit-Mg)
E.7-140 Labuntsovit-Mg K2Na2(BaK)0-1(MgFe2+)(TiNb)4[(OOH)2|Si4O12]2 · 5-6H2O
E.7-150 Labuntsovit-Fe K2Na2(BaK)0-1Fe2+Mg)Ti4[(OOH)2|Si4O12]2 · 5-6H2O
E.7-155 Labuntsovit-Mn K2Na2(BaK)0-5Mn2+(TiNb)4[(OOH)2|Si4O12]2 · 5-6H2O
-.. (Nb-analogen ännu inte känd)
E.7-170 Parakuzmenkoit-Fe (KBa)2(Fe2+Mn2+)(TiNb)4[(OOH)2|Si4O12]2 · 5-7H2O
E.7-180 Organovait-Zn* K2Zn(NbTi)4[(OOH)2|Si4O12]2 · 5-6H2O
E.7-190 Organovait-Mn K2Mn2+(NbTi)4[(OOH)2|Si4O12]2 · 5-6H2O
E.7-200 Gutkovait-Mn* K2CaMn2+Ti4[O2|Si4O12]2 · 5H2O
-.. (Nb.analogen ännu inte känd)
 
Phosinait-(Ce) och klinophosinait ställs efter kainosit (VIII/E.9-20,30), i samklang med systematiken i nya Mineralogical Tables (Strunz & Nickel 2001).
Leukofan
är ett silikat som strukturellt skiljer sig från gruppsilikatet melifan. Leukofan erhåller ny strukturformel: Na2Ca2Be2[F2|Si4O12] och nytt systemnummer: VIII/F.24-25. (Källa: Lapis nr 11 2002)

Lewisit
är tydligen ingen blandning utan ett eget mineral och erhåller formeln:
(CaSb3+)2(Sb5+Ti4+Fe3+)2O6(OH).

Loparit bildar blandkristaller med tausonit (Sr), med lueshit (Na) och med perowskit (Ca), varvid den kristalliserar antingen tetragonalt eller ortorombiskt. Perowskitstrukturen betingar följande formel: (NaCeCa)(TiNb)O3

Lovozerit
Detta alkalizirkoniumsilikat är trigonalt och innehåller kristallvatten. Strukturundersökningar gav följande nya formel: Na2CaZr[Si6O18(OH,O)6] · H2O, (Lapis nr 9 2003.)

Lulzacit erhåller nytt systemnummer: B.24-65.(Källa: Lapis nr 3, mars 2001-03-26)

Magniotriplit
Magniotriplit är endast en järn-och manganrik strukturvarietet av wagnerit, av vilken ett flertal monoklina och triklina polytyper existerar.
Det redan 1821 präglade namnet wagnerit har prioritet gentemot namnet magnesiotriplit, som präglades 1951.
Kända pegmatiter med detta mineral är bl a Valmy i franska Pyrenéerna och Tip Top Mine nära Custer i South Dakota. (Lapis nr 7 2004.)

Marthozit
Denna sällsynta koppar-uranylselenit med skiktstruktur erhåller ny strukturformel:
Cu[(UO2)3|O2|(SeO3)2] · 3 H2O
Mathozit är nära släkt med guilleminit. (Källa: Lapis nr 1, januari 2002)

Masuyit
Detta sällsynta bly-uranylhydroxid är Pb-analogen till protasit. Masuyit erhåller ny strukturformel: Pb[(UO2)3|O3|(OH)2], och nytt Lapis-system nr. IV/H.3-50. (

Mattheddleit erhåller ny strukturformel: Pb5[(ClOH)|(PO4)1,5].

Mendozavilit
Detta molybdofosfat är monoklint och tycks äga en struktur som liknar den som gäller för betpakdalit: Na,K)(Ca,Mg)2Fe33+[Mo86+O28(OH)|(PO4)2] · 9 H2O.
Mendozavilit fogas i Lapis´ systematik in i undergruppen molybdofosfater och besläktade förbindelser (VII/C.33) tillsammans med:

VII/C.33-10 melkovit
VII/C.33-20 natriumbetpakdalit
VII/C.33-30 betpakdalit
VII/C.33-40 mendozavilit
VII/C.33-50  paramendozavilit (nytt)
VII/C.33-60 obradovicit (nytt) (Källa Lapis nr 3, mars 2003)

Metahohmannit
Detta vattenhaltiga järnsulfat erhåller ny formel:
Metahohmannit, VI/D.1-35
Fe23+[O|(SO4)2] • 4 H2O (Källa Lapis nr 5, maj 2004)

Mitryaevait. Denna ytterst sällsynta aluminiumfosfat har visat sig vara triklin. Dessutom är hälften av fosfatgruppen av typ [PO3(OHO)] delvis hydrolyserad. Samma sak är det med en del av sulfatgruppen [SO3(OHO)] som ersätter den förra gruppen. I överensstämmelse med dessa fakta skrivs den förenklade strukturformeln på följande sätt: Al5[F|OH|(PS)O3(OHO)|PO4]2 · 14H2O.

Murmanitoch epistolit
Båda dessa nära besläktade natriumtitansilikater innehåller kristallvatten och erhåller därför följande reviderade formler:
epistolit: Na4Ti4+[O|(OH,F)Si2O7]2 • 4 H2O
murmanit:Na4Ti4+Nb2[O2|Si2O7]2 • 4 H2O Lapis nr 7 2004.

Den nya systematiken hos mosandrit-rosenbuschiträckan är korrekt på följande sätt: (Lapis april 2002)

VIII/C.12 Mosandrit-rosenbuschiträckan
VIII/C.12-10 mosandrit
VIII/C.12-20 rinkit
VIII/C.12-30 nacareniobsit-(Ce)
VIII/C.12-40 rosenbuschit
VIII/C.12-50 götzenit
VIII/C.12-60 hainit

Murmanit-lomonosoviträcka
Epistolit, lomonosovit och vuonnemit är gruppsilikater med [(Si2O7)2]12- -grupper. Epistolit är släkt med murmanit. I följande lista kommer flera besläktade silikat med fosfatgrupper:

VIII/C.15 murmanit-lomonosoviträcka
VIII/C.15-10 murmanit
VIII/C.15-20 epistolit
VIII/C.15-30 natriumkomarovit
VIII/C.15-40 komarovit
VIII/C.15-50 fersmanit
VIII/C.15-60 lomonosovit
VIII/C.15-70 vuonnemit
VIII/C.15-80 sobolevit
VIII/C.15-90 quadrupit
VIII/C.15-100 polypit

Båda grupperna har ordnats efter tilltagande halt av ringfrämmande joner (O F OH PO4).

Nabiasit  VII/B.20-110. Nytt systemnummer.

Nagyagit och buckhornit
Nagyagit kristalliserar monoklint och erhåller ny strukturformel:
(Au,Te)3Pb3(Pb,Sb,Bi)3S6, strukturellt nära släkt är buckhornit, AuTe2Pb2BiS3.

Okanoganit-(Y)
Ny formel: Na(Y,Ce,Nd,Ca,Na)15Fe3+[F10|(OH)4|Si3B3O18|(SiO4)4].

Olshanskyit. Detta nya, sällsynta kalciumborat med sin nya strukturformel: Ca2[OH|B3O3(OH)6] · 3 H2O är nära släkt med boratet nifontovit och erhåller därför nytt systemnummer: V/H.9-20.

Ortopinakiolit erhåller strukturformel:
(MgMn2+Fe3+)16-17Mn73+[O2|BO3]8, och nytt systemnummer: V/G.4-60.

Oursinit
Denna sällsynta kobolthaltiga uranylsilikat ur uranofangruppen innehåller inga hydroniumjoner (H3,O)1+, men dock protoniserade ösilikatgrupper av typ [SiO3(OH)3+ . Korrekt formel: (Co,Mg)[UO2|Si3(OH)]2 • 6 H2O. (Källa Lapis nr 3, mars 2006)

Paranatrolit är ett eget mineral och det förlorar i torr luft kristallvatten. Ur detta uppstår tetranatrolit som är ostabilt i naturen, och som är en zeolit-varietet. (Källa: Lapis nr 3, mars 2001-03-2)

Peprossiit-(Ce)
Detta vattenfria skiktborat — (CeLa)Al2[O0,5|B4O10] — kan jämte sällsynta jordartsmetaller (3+) även bygga in torium (4+) och kalcium (2+), samt kisel (4+) i stället för bor (3+).

Perhamit
Detta fosfathaltiga silikat är trigonalt (pseudohexagonalt) och erhåller följande nya formel: (Ca,Sr)3Al8[(OH)14|(PO4)4|Si3O8] • 8 H2O.

Phosphovanadylit innehåller 4 V/Al-atomer.
Formeln är: (Ba,Ca)0,5[(PO4)2|(V4+,Al)4(OH,O)8)] · 12 H2O.

Pradetit
Detta kopparhaltiga koboltarsenat, som hittills bara varit känt som ytterst små, grönaktigt blåa blad ur La Gardettagruvan i södra Frankrike, är inte identiskt med lindackerit (jämför publikationen i Lapis 5/1997, sid 39), utan är dess Co-analog: (Co,Cu)Cu4. (Lapis nr 11, 2006)

Quetzalcoalit
Synchroton-Röntgenstrålar och CCD-Diffraktometer gjorde det möjligt: ett bara 0,4 mm långt och två tusendelar millimeter tjockt kristallbrottstycke av en sällsynt zink/koppartellurid visade en ny gitterstruktur med kanaler, i vilka bly och silver (!) inbyggs i stället för chlor: Zn6Cu3[(ClPbAg)<1|O3|(OH)3|TeO3]2, trigonal./ps.hexagonal. (Lapis nr 4, april 2000.)

Routhierit, är zinkanalogen till stalderit, och erhåller följande nya formel:
TiCu(HgZn)2(As Sb)2S6.

Sadanagait erhåller formeln:
NaCa2Fe3 2+(Fe 3+,AL)2 [....] analoget magnesiosadanagait med Mg3 för Fe32+).

Samuelsonit  VII/B.20-100. Nya systemnummer:

Schapbachit
Denna sällsynta silver-vismutsulfid har på grund av nytt material från gruvan Silverbrünnle i Schwarzwald för första gången fullständigt definierats som mineralart: Ag(Bi,Pb)S2, är kubisk, gråsvart, har metallglans samt hårdhet 2,5 och svart streckfärg. Densiteten är 7.05 g/cm3. Schapbachit bildar ytterst små korn (< 0,3 mm) i en kvartsgång, i sällskap med gedigen vismut, akantit, bismutit och pyromofit. Silverbrünnlegruvan gäller som typfyndplats och hittills enda fyndplats, eftersom den ursprungligen av Kenngott 1853 och Sandberger 1882 ur Friedrich Christiangruvan vid Schapbach beskrivna schapbachiten har visat sig vara en blandning av matildit med blyglans. (Källa Lapis nr 12, december 2004)

Schwartzembergit
Är efter ny strukturanalys inte jodat (med J5+) utan det första mineral med trevärd jod, dock utom jodidräckan. Schwartzembergit flyttas därmed som tetragonal bly-jod-oxiklorid med nadoritliknande skiktstruktur till halogeniderna. Detta resulterar i den nya strukturformeln: Pb5J3+[O4|(OH)2|Cl3] och nytt systemnummer: III/D.10-05. (Källa:Lapis nr 1, januari 2002)

Seeligerit
På grund av kristallkemiskt nära släktskap erhåller seeligerit, som analogen kan formuleras på följande sätt P3J3+[O3|Cl3] , ett nytt systemnummer: III/D.10-03. (Källa:Lapis nr 1, januari 2002)

Seidit-(Ce)
Erhåller nytt systemnummer:
Seidit-(Ce), VIII/H.38-55 (Källa Lapis nr 5, maj 2004)

Shafranovskit
Detta är ett vattenhaltigt alkalimangansilikat med kemiska formeln K2Na3(Mn,Fe,Na)4[(OH)2|Si9(O,OH)27] • 2_H2O. Nytt systemnummer: VIII/H.40-30. (Källa Lapis nr 12, december 2004)

Sorosit är kopparanalogen till yuanjiangit, erhåller system nr. II/C.20-05.

Spodiosit
Spodiosit är en blandning av fluorapatit, kalcit och serpentin (förmodligen pseudomorft efter ett okänt primärmineral). Detta, första gången år 1812 beskrivna, mineral kommer ur den malmblandade marmorn från Nyttsta Krangruvan nära Filipstad, samt från Nordmark i Värmland. (Källa Lapis nr 7, 2004)

Nytt systemnummer och en ny strukturformel erhåller squawcreekit, IV/D.2-80
(Fe5+,Sb5+)2O4 H2O.

Sterlinghillit. Sterlinghillit hittades på varpen av Gozaisho-gruvan i den japanska prefekturen Fukushima, som är den andra fyndplatsen hittills. Sterlinghillit förekommer som färglösa kristallknippo (upp till 5 mm långa) på rodonit. Detta extremt sällsynta manganarsenat är monoklint och innehåller bara tre molekyler kristallvatten: Mn3[AsO4]2 · 3 H2O.

IMA har återinsatt surkhobit som officiellt mineral med följande strukturformel: (Ca,Na)(Ba,K)(Mn,Fe2+,Fe3+)4(Ti,Zr)2[O|(F,OH,=)1,5|Si2O7]2 med Lapis systemnummer: VIII/C.14-35 Lapis febr.2008.

Surinamit
Detta ytterst sällsynta, med sapphirin besläktade beryllosilikat med kedjestruktur erhåller följande nya formel:
(MgFe3+)3(AlFe3+)3[O|AlBeSi3O15]
(Källa:Lapis nr 5 2002)

Takéuchiit erhåller strukturformel:
(Mg,Mn2+Fe3+)24-25Mn113+[O2|BO3]12, och nytt systemnummer V/G.4-80,
(Bonaccordit har V/G.4-50, och Fredrikssonit V/G.4-40.

Tadzhikit-(Y) från Dara i Poz, Tadzhikistan, ändras till tadzhikit-(Ce),
Ca2(Ca,Y)2(Ce,Nd,La)<2(Ti4+,Fe3+)[(OH)2|B4Si4O16(O,OH)6].
En Y-rik tadzhikit existerar troligen inte.

Taranakit erhåller följande nya strukturformel:
K3Al5[(PO3OH)3| PO4] 2 · 18 H2O

Thaumasit
är inget silikat, utan tillhör strukturellt ettringiträckan (VI/D.13),vars företrädare utöver (OH)-grupper även kan bygga in karbonat- och boratgrupper: Ca6Si2[6][(OH)12|(CO3)2|(SO4)2] · 24 H2O. Detta resulterar i det nya systemnumret VI/D.13-25. (Källa Lapis nr 3, mars 2003)

Thornasit erhåller följande nya strukturformel: Na12Th3[Si8O19]4 • 18 H2O, samt följande nya systemnummer: VIII/J.20-40. Bärgades 1988 ur Demix-Varennes Quarry, St. Amable Sill.

Tinticit detta sällsynta järnfosfat kristalliserar triklint och är vanadathaltigt, vilket ger följande nya formel: Fe113+[OH|(PO4VO4)]8 ·13 H2O.

Tooeleit: Detta sulfathaltiga järnmineral är inget arsenat (med As5+), utan mineralet innehåller, förutom sulfat, uteslutande arsenitgrupper av typ [As3+O3]3 . Den nya formeln är Fe63+[(OH)4|SO4|(AsO3)4] • 4 H2O . Det nya systemnumret är följande: IV/J.4-60. Tooeleit är nu även huvudbeståndsdel  i den finkristallina gruvsintern i Carnoulésgruvan i Frankrike. Lapis febr.2008

Tschermakit erhåller nya formeln:
Ca2Mg3Fe3+AL[OH | AlSi 3O11 ]2 (analoget ferrotsehermakit med ...Fe3 2+,,,,),

Turanit
Denna sällsynta koppar-hydroxyvanadat,  som vid typlokalen Tyuya-Muiun i Kirgisien har sällskap med tangeit, malakit och baryt, är spröd, har hårdhet 41⁄2-5 och full spaltbarhet. De andra förekomsterna i Nevada behöver en kontroll, ty två ”turanit”-prover ur området Fish Creek i Eurekadistriktet har visa sig vara volbortit.

     
  Turkos, USA ©2001 GeoNord.  

Turkosgruppen

Mineral i denna grupp innehåller 6 Al/Fe-atomer.
Formlarna är:

Turkos, Cu2+(Al,Fe3+)6[(OH)4|(PO4)2]2 · 4 H2O.
Chalkosiderit, Cu2+(Fe3+,Al)6[(OH)4|(PO4)2]2 · 4 H2O.

Umohoit
Denna sällsynta uranylmolybdat är triklin och innehåller bara två vattenmolekyler: [UO2|MoO4] · 2 H2O.

Uranopilit detta uranylsulfat har triklin kristallform och erhåller följande nya formel: [(UO2)6|O2|(OH)6|SO4] ·14 H2O.

Uranosphatit. Detta vattenrika aluminium-uranylfosfat är ortorombiskt och erhåller följande nya formel:
Al0,5-1[UO2)2|F<1|PO4)2] • 20-21 H2O och är analog till arsenuranospatit. (Källa Lapis nr 10 2005)

Uranosphaerit
Denna vismut-uranylhydroxid kristalliserar monoklint och erhåller följande nya formel: Bi[UO2|O2|OH], vilket undersökningar med prover från Grube Clara har visat. Lapis nr 9 2003.

Wadalit från Eifel i Tyskland, ny formel Ca6(AlMg)4[Cl3|O4|({SiAlFe3+}O4)3]. Den är kubisk, (m3m). Systemnummer: VIII/A.8-155. (Källa Lapis nr 12, december 2001)

Wakabayashilit. Denna antimonhaltiga arsen-sulfid är ortorombisk och erhåller den nya formeln As4(As,Sb)6S14 (Källa Lapis nr 10 2005)

Vandendriesscheit, IV/H.7-20
En bly-uranyl- hydroxid med skiktstruktur som erhåller följande ny formel:
Pb1,5[(UO2)10|O6|(OH)11] · 11 H2O.

Weeksit
Detta alkali-uranylsilikat med den nya formeln
(KBaCa)1,5[(UO2)2|Si5O13] · H2O har en annan skiktstruktur, liknande den hos haiweeit och meta-haiweeit (dessa med nya systemnumren:
VIII/H.37-20, VIII/H.37-30).

Ny strukturformel för velikit: II/C.6-100
Cu2(Hg,Zn)SnS4. Typlokal för velikit är Chaidarkan i Alaibergen/Ferganadal i södra Kirgisien.

Welshit
Det komplexa beryllosilikatet, som hittills bara finns i Långban, erhåller nya formeln: Ca4Mg9Sb35+[O2|Be1.5Si3(Fe3+,Al)1.5O18]2. Lapis 2007

Vicanit
Detta exotiska borsilikat innehåller förutom fluor även självständiga arsenit-, arsenat-, borat- och silikoboratbyggrupper, som gör viscanit till ett av de mest komplexa silikaten. Den nya, kristallkemiska formeln är följaktligen invecklad: Na0,5(Ca,Ce,Th)15Fe3+[F9|(As3+O3)0,5|As5+O4|BO3|Si3B3O18|(SiO4)3].

Vistepit erhåller nya formeln:
(Mn2+,Ca)4Sn4+ [B2SiO7(OH)2 | Si309]

Woodruffit
får den nya strukturformeln Zn2+(Mn4+,Mn3+)5O10 3 H2O. (Lapis nr 1 2004.)

Wyartit med U5+ !
Det ytterst sällsynta uranylkarbonatet har, tack vare modern CCD-strukturanalys, visat sig vara det första uranmineral i viket uranatomerna inte förekommer bara som U6+ (UO2-grupper) utan även i femvärt tillstånd:
CaU5+[(UO2)2|O4|OH|CO3] · 7 H2O.

Yuksporit
Detta ytterst komplexa mineral med strontium, alkalier, mangan och titan är monoklint, med ny formel: K4(Sr,Ba)2(Ca,Na)14(Mn,Fe)<0.5(Ti,Nb)4[(O,OH)4|Si2O7)3|(Si6O17)2] • 3 (OH,H2O). (Källa Lapis nr 12, december 2004)

Yoshimurait är klorfri och erhåller följande strukturformel:
(BaSr)2(Mn2+Fe2+)2(Ti4+Fe3+)[O|OH|(PO4SO4SiO4)|Si2O7].

Yushkinitv
Denna i högsta grad sällsynta magnesiumsulfid är uppbyggd i ett brucitliknande hydroxidskikt och ett sulfidskikt av berndtit-typ. Den nya strukturformel är: [VS2] • [(MgAl)(OH)2]. (Lapis nr 4, april 2000.) 

Zippeitgrupp
Exakta undersökningar av syntetiskt material resulterade i, att – med undantag av magnesiumzippeit – samtliga strukturformler av företrädare för denna grupp måste revideras, som alla kristalliserar monoklint. Lapis nr 9 2003.

natriumzippeit Na5[(UO2)8|O5|(OH)3|(SO4)4] · 12 H2O
zippeit K3(UO2)4|O3|OH|SO4)2] · 3 H2O
koboltzippeit Co[(UO2)2|O2|SO4] · 3,5 H2O
nickelzippeit Ni[(UO2)2|O2|SO4] · 3,5 H2O
zinkzippeit Zn[(UO2)2|O2|SO4] · 3,5 H2O



©2001- GeoNord