© 1998 Vidar Blom, Göteborg.
I utökad upplaga i samarbete med GeoNord
![]()
F
Falers, fahlerz, samma som tetrahedrit (koppar-antimonsulfid) eller tennantit (koppar-arseniksulfid).
Falband, bandformiga, med kiser impregnerade zoner i kristallina skiffrar.
Famatinit, rödaktigt stålgrått mineral med sammansättningen Cu3SbS4
Fanerozoikum, tiden efter ca 570 miljoner år sedan.
Fast klyft, fast berg.
Fayalit, se olivin.
Felsit, (ett diskutabelt bergartsnamnen) är en djupbergart, huvudsakligen bestående av kryptokristallina korn av kvarts och fältspat.
Felsitporfyr, sammanfattande benämning på porfyrer och kvartsporfyrer med felsitisk, kryptokristallin grundmassa.
Filler, finmald kalksten eller dolomit. Används som fyllmedel i t ex asfalt, plast, färg och papper.
Flinta. En bergartsmassa som huvudsakligen består av kvarts. De mörka delarna kommer från organiskt material och den ljusa utsidan är rester efter kiselalger.
Flogopit, rödbrun eller brunröd glimmer, i huvudsak silikat av K, Mg, Al och F; skiljer sig från biotit främst genom frånvaro av Fe och genom sin F-halt.
Flotation, utvinning av mineral med hjälp av kemikalier som får vissa mineralkorn att flyta upp.
Fluoborit, mineral med sammansättningen Mg3(F,OH)3(BO3)
Fluorescens. Egenskap hos somliga mineral att under bestrålning med kortvågigt ljus (t ex UV-ljus) avge ett mera långvågigt ljus, ofta synligt. Ljuset som avges är typiskt för mineralet och kan användas för att bestämma vilket mineral det är. Exempel på mineral som fluorescerar är kalcit, serpentin, opal, diamant och zirkon.
Flusspat eller fluorit, ett glasglänsande, färglöst eller i rött, blått, grönt, violett eller brunt färgat mineral med god oktaederspaltning CaF2
Fluorit, Namibia, Afrika.
© 2001 Jorge AlvesFyllit, finskiffrig bergart som bildats genom svag omvandling av ler- och slamstenar, kraftigare omvandling ger glimmerskiffer.
Flygmätning, mätning av berggrundens magnetiska och elektriska egenskaper från luften.
Flöts, ett lager med betydande utbredning men ringa mäktighet och innehållande nyttiga beståndsdelar som stenkol och malm.
Fokus. Den punkt i jordskorpan där en jordbävning har sitt centrum.
Forsterit, se olivin.
Fosforit, fosfatrika konkretioner i sedimentära lager, bildade genom utlösning av fosfat ur fossila djurben och senare avsatta och samlade till fosfatknölar, vilka förekommer i stor mängd i vissa lager.
Fossil. Avtryck i sten efter en växt eller ett djur till exempel dinosaurier. Ett fossil bildas då djur eller växter begravs i sediment som pressas ihop under lång tid. Oftast ruttnar mjukdelarna bort, därför består de flesta fossil bara av avtryck efter skal eller ben. I vissa fossil kan ursprungsmaterialet ersättas av ett mineral, till exempel kalcit eller pyrit.
Fyllit, en genom svag omvandling av ler- och slamstenar uppkommen, finskiffrig bergart; vid starkare omvandling övergår bergarten i glimmerskiffer.
Fältspat, sammanfattande namn för en bergartsbildande mineral. som utgör Al-silikat av K, Na och Ca; de viktigaste är ortoklas, mikroklin och plagioklas, ofta samman med ovanligare mineral och restkristallisationer.
Förkastning uppkommer om tvenne angränsande berggrundsblock förskjutes i förhållande till varandra utefter de skiljande ytorna.
Förskiffring, en process, da parallellstruktur uppstar i en bergart, som utsätts för tryck.
Försurning, sänkning av pH-värdet i mark, vattendrag och sjöar.
©2001-
GeoNord