G

Gabbro, basisk djupbergart, bestående av plagioklas, samt augit och/eller rombisk pyroxen, ofta även olivin, mera sällan hornblände eller biotit; en gabbro med olivin kallas olivingabbro; en gabbro med rombisk pyroxen kallas norit; en gabbro huvudsakligen bestående av plagioklas och med mycket underordnade mörka mineral kallas anortosit.

Gabbroid, intrusiv, basisk, mörk bergart.

Gahnit eller zinkspinell, mörkgrönt, grått eller blått till helt svart mineral.

Gavel. En orts eller arbetsrums arbetsfront.

Gedrit, en Ca-fri amfibol som utgör ett vattenhaltigt Fe-Mg-silikat med Al.

Gejsir. En sprutande källa.

Gedrit, Schisshyttan, Dalarna, Sverige.  Storlek på bild 10 cm © 1999 Frej Sandström

Geofysisk markmätning, mätning av berggrundens fysikaliska egenskaper utförd från marken.

Geokemi, läran om grundämnenas fördelning och halter i mineral, berg och jord. Tillämpas vid malmprospektering.

Geokemisk provtagning, provtagning av jord eller berg för kemisk analys.

Geokronit, ett blygrått mineral med sammansättningen Pb₅AsSbS₈

Geolog. En vetenskapsman som studerar jordklotet och dess historia.

Geologi. Läran om jorden. (Latin geolo´gia, av geo- och grekiska -logi´a '-lära', '-vetenskap', av lo´gos 'ord')

Geologisk kartering, kartläggning av berggrunden.

Geosynklinal, ett tråg- eller rännformigt, nedveckat parti av jordskorpan, i vilket en riklig sedimentsavsättning äger rum. Ur dylika djuprännor, vilka utgör svaghetszoner i jordskorpan, har alla större bergskedjor uppstått.

Geovetenskap. Ett samlingsnamn för de olika ämnesområdena inom lärorna om jorden. I geovetenskap ingår förutom geologi även geodesi, geomorfologi, glaciologi, hydrologi, meteorologi, klimatologi, oceanografi, geofysik och geokemi.

Gersdorffit, silvervitt mineral med sammansättningen NiAsS

Gips, ett vitaktigt, ibland gult, brunt eller rödaktigt, mer eller mindre genomskinligt mineral som lätt repas med nageln CaSO₄ · 2H₂O.

GIS, geografiska informationssystem.

Glacial avlagring, sediment avlagrat direkt från en glaciär eller inlandsis alternativt omlagrat genom smältvattens eller gravitationens inverkan i direkt anslutning till glaciären.

Glaukodot, tennvitt mineral med sammansättningen (Co,Fe)AsS

Glaukonit, ett Fe-Al-silikat, som uppträder som intensivt gröna korn i sand, sandsten och märgel.

Glimmer, en serie bladiga mineral, som kan klyvas i tunna, elastiska plattor; kemiskt utgör de silikat av K, Al, Mg och Fe i olika proportioner.

Glimmerskiffer, en starkt omvandlad lerskiffer, som i sin tur är en omvandlad ler- eller slamsten även beteckning på en genom metasomatisk omvandling i samband med sulfidmalmsbildning uppkommen bergart, huvudsakligen bestående av kvarts och glimmer.

Gnejs, en högmetamorf (starkt omvandlad) kvarts/fältspat- eller fältspatbergart, vari fältspaten är en kalifältspat eller en sur plagioklas (en natronkalkfältspat).

Gnejsgranit, en gnejsig granit, dvs en granit, som genom regionalmetamorfos omvandlats till gnejs, men vars karaktär av ursprunglig granit är fullt tydlig grafit, ett svart, glänsande mineral, bestående av elementet kol (C).

Goslarit, ett vattenrikt zinksulfat, ljusgult till rödaktigt.

Granat, sammanfattande namn för en rad kubiskt kristalliserande mineral; de vanligaste granaterna är den färglösa, vita eller svagt gröna grossularen, den bruna andraditen, den röda almandinen, den mörkröda pyropen och den gula eller rödbruna spessartinen samt uvaroviten.

Granat, Indien. © 2002, GeoNord

Grafit, svart, mjukt, glänsande mineral bestående av kol (C).

Grafitskiffer, kolförande metamorf bergart.

Granit, en djupbergart bestående främst av kvarts och fältspat samt underordnade mörka mineral.. De mörka mineralen är främst biotit eller hornblände, mera sällan augit. I de surare typerna uppträder ibland även ljus glimmer (muskovit).

Granitisering, en process, som innebär att graniterna inte kristalliserat ur smältor utan bildats ur andra bergarter, främst sediment, genom reaktioner med vandrande silikatlösningar.

Granitporfyr, namn på porfyriskt utbildade randzoner och gångar av granit.

Granodiorit, granitliknande djupbergart som skiljer sig från graniterna genom sin övervägande halt av oligoklas eller andesin.

Gravimetrisk metod, metod som utnyttjar tyngdkraften exempelvis för mineralseparering.

Gravsänka. En insänkning i jordskorpan som begränsas av förkastningar.

Grossular, se granat Ca₃Al₂(SiO₄)₃

Grundmassa, den finkorniga till täta, ofta glasiga massan i lavorna vari vanligen större korn, s k strökorn, uppträder.

Grünerit, ett vanligen brunaktigt, sidenglänsande amfibolmineral, nästan rent järnsilikat.

Gråvacka, ett mellanting mellan konglomerat och sandsten, med bergartsbitar i en sandstensartad mellanmassa, även ett sediment sammansatt av grövre och finkornigare skikt som ofta innehåller bergartsfragment.

Grönskifferfacies, grad av metamorfos. Bergartens mineralsammansättning visar att hur stort tryck och hög temperatur som bergarten har varit utsatt för efter dess bildning.

Grönsten, ett sammanfattande namn basiska, på mörka mineral rika bergarter.

Grönstensbälte, ett långsträckt område med basiska vulkaniska och sedimentära bergarter.

Gång, öppnad spricka fylld av mineral, eller kristalliserad bergartssmälta (magma).

Gångart, beteckningen för icke-malmmineral eller gråbergsmineral, som åtföljer malmmineralen.

Gångbergarter, eruptiva, gångformiga bergarter, som hastigt stelnat i öppnade sprickor, varför de ofta är porfyriska. De intar en mellanställning mellan typiska djupbergarter och ytbergarter.

Götit, järnoxidhydroxid, gul- till rödbruna massor, ofta med fibertextur OH·FeO

©2001- GeoNord