K

kalcedon, ett genomlysande, vitt eller mångfärgat mineral bestående av finkornig, fibrös kvarts.

Kalcedon (Calcedone), Marocco. © 2001 Jorge Alves.

Kalcinering, bränning eller upphettning av ett material för att avlägsna flyktiga beståndsdelar eller förändra kristallstrukturen.

Kalcit, kristallint mineral bestående av kalciumkarbonat.

Kalcium, Ca

Kalciumkarbonat, CaCO₃

Kaledonisk, sammanhörande med den kaledoniska veckningen under vilken den svenska fjällkedjan bildades.

Kalk, vardaglig benämning på olika kalkstensprodukter.

Kalkbränd dolomit, kalcinerad dolomit  till restkolsyrehalt i nivå med normalbränd kalksten.

Kalk-dolomitmalm, en malm, vari malmmineralen uppträder i kalksten eller dolomit utan större mängder skarnsilikater.

Kalkspat, ett vitt eller färglöst, ofta färgat, i de renaste varieteterna genomskinligt, sprött, glasglänsande mineral med romboedrisk spaltning och sammansättningen CaCO₃

Kalksten, en bergart huvudsakligen bestående av kalciumkarbonat.

Kambrium, den näst äldsta av perioderna i jordens forntid.

Kambro-silur, sammanfattning av kambrium, ordovicium och silur.

Karat, enhet för halten rent guld i en legering.

Karbon elle stenkolsperioden, den femte perioden i jordens historia.

Karbonatbergart (karbonatsten), bergart som domineras av karbonatmineralen kalcit och/eller dolomit.

Kassiterit eller tennsten, ett brunt, brunsvart eller svart, glänsande mineral med sammansättningen SnO₂

Kassiterit (Cassiterite), Cornwall, England. © 2001 Jorge Alves.

Keratofyr, en natronbetonad trakyt.

Kis, hårt metallglänsande sulfidmineral.

Kieserit, ett mineral uppträdande i finkorniga, vita till gula aggregat.

Kiselgur, en gulbrun till vit jordart, som till största delen består av skal från döda kiselalger (diatomacéer).

Kimberlit, en biotit-melitit-peridotit, i vilka biotiten dock ofta träder tillbaka för pyroxen; diamat följer oftast kimberlit.

Klastisk struktur, sägs de bergarter ha, som består av framgent av äldre, genom vittring sönderdelade bergarter.

Klorit, gemensamt namn för en del, vanligen mörkt gröna, bladiga mineral, som utgör vattenhaltiga Al-silikat av Fe och Mg.

Kloritkvartsit, en genom lösningar i samband med sulfidmalmbildning åstadkommen omvandlingsbergart väsentligen bestående av kvarts och klorit.

Kloritskiffer, en genom lösningar i samband med sulfidmalmbildning åstadkommen omvandlingsbergart bestående av klorit och något kvarts knebelit, ett mineral som tillhör olivingruppen och utgör fayalit, Fe₂SiO₄, där Fe i stor utsträckning blivit ersatt med Mn.

Koboltglans, ett silvervitt, svagt rödaktigt, metallglänsande mineral med sammansättningen CoAsS.

Komplexmalm, sulfidmalm med varierande mängder blyglans, zinkblände, kopparkis etc. Malmer kräver selektiv anrikning.

Kondrodit, till humitgruppen hörande mineral.

Konduktiv, elektriskt ledande.

Konglomerat, består av vattennötta rundade bollar av olika bergarter, sammankittade med ett bindemedel av lerig, kalkig eller kvartsig natur.

Konkretion, genom kemisk omsättning bildad, vanligen klumpformad mineralkoncentration med från berg- eller jordarter i övrigt avvikande sammansättning, oftast lins- eller klumpformad.

Kontaktmetamorfos är en mineralomvandling intill en djupbergartskontakt, orsakad av höjd temperatur.

Kontaktpneumatolytisk mineralparagenes. När silikatbergarter kristalliserar ur magma i jordskorpan eller stelnar ur lava på jordytan frigörs gaser. Dessa kan orsaka omvandlingar av kringliggande berggrund och ge upphov till nya mineral. I jordskorpan sker sådan mineralbildning genom vad man kallar pneumatolys och på jordytan genom sublimation". (Lundegårdh P.H. "Stenar och fossil", Norstedts 1996).

Kontinent. Ett stort landområde som är omgivet av hav.

Kontinentplatta. En platta som består av lättare bergarter än de i en havsbottenplatta.

Kopparglans, ett metallglänsande, på friska ytor blygrått, i luften rätt snart svart mineral med sammansättningen Cu₂S

Kopparkis, ett mässingsgult, metallglänsande mineral med sammansättningen CuFeS₂

Kopparlazur, se azurit.

Korund, ett mycket hårt, färglöst, vanligen dock blåaktigt, rött, brunt eller violett mineral med sammansättningen Al₂O₃

Kraterrör. En kanal som leder lava upp i kratern.

Kristall. När man inom geologin använder ordet kristall menar man ett fast ämne som på ett regelbundet sätt är uppbyggt av ett så kallat gitter, det vill säga en periodisk upprepning i tre dimensioner av ett arrangemang av atomer. Mineralet opal är ett av de få mineralen som inte har någon regelbunden kristallstruktur, den är amorf.

Kromit, ett metallglänsande svart mineral med brunt streck och sammansättningen (Fe,Mg)Cr₂O₄

Kryolit, ett mineral som bildar vita kristallaggregat Na₃AlF₆

Krysolit, samma som olivin.

Krysoberyll, berylliumaluminiumoxid, grön- eller gulaktigt, stundtals genomskinligt BeAl₂O₄

Krysotilasbest, detsamma som serpentinasbest.

Kuddlava. Lava som stelnar under vatten.

Kuprit, ett rött, starkt metallglänsande mineral med sammansättningen Cu₂O

Kvarts, ett färglöst eller vitt, mera sällan färgat, glasglänsande, på brottytor fettglänsande mineral, ett av de vanligast förekommande mineralen, SiO₂

Bergkristallgrupp (kvarts), Brasilien. ©2001 GeoNord.

Kvarts-antofyllitmalm, av kantorptyp, en betydelsefull malmtyp där kvartsrandmalmen överförts till särskilt kvartsrika, antofyllitforande malmer.

Kvartsgång, sprickfyllnad med kvarts.

Kvartsit, (1) beteckning främst på omvandlade sedimentära bergarter, som i huvudsak består av kvarts, alltså kvartssandstenar, vilkas sandstensstruktur blivit mer eller mindre utplånad.

Kvartsit, (2) beteckning på bergarter som väsentligen består av kvarts.

Kvartsporfyr, benämning på kompakterad tuff eller lava av liparitisk sammansättning.

Kvartsrandmalmer, järnmalmer vars beteckning härrör från den för dessa karakteristiska uppbyggnaden av omväxlande skikt av järnmineral och kvarts.

Kvartärgeologi, gren av geologin som främst behandlar de lösa avlagringarna från kvartär, det vill säga de senaste 1,65 miljoner åren.

Kvickstenar, äldre metallurgisk beteckning för järnmalmer som direkt kunde användas i masugnar.

Kärna. Jordkärnan, den innersta delen av jordklotet. Den består av järn och nickel.

Kärnborrning, bergborrning där man får upp ett stavformigt prov av berget.

Kärnförlust, den del av borrkärnan som gått förlorad i borrningen.

Köli, används som beteckning på de svagt omvandlade fjellskiffrarna. Jfr Seve.

©2001- GeoNord