KVARTS/MJÖLKKVARTS/RÖKKVARTS/ROSENKVARTS

Kvarts i sin enkla derba form är utan jämförelse den vanligaste kvartsformen i naturen. Alla de tidigare namngivna kvartserna, ss. kvarts, rökkvarts, rosenkvarts, ametist, citrin, rutilkvarts och turmalinkvarts förekommer självklart oftast som derba kristallmassor av varierande genomskinlighet och kvalité.

Mjölkkvarts som övergår till rökkvarts i kontaktzonen till biotitglimmer och fältspat. Luumäki, Finland.

Det känns därför överflödigt att återupprepa vad som redan sagts. Mjölkkvarts är relativt lätt att hitta i naturen, kanske rent av i din egen bakgård eller trädgård, och den är ofta av god kvalité. Den kan slipas och trumlas till vackert vita stenar och är lämpligt som övningsmaterial och som utfyllnad i trumlaren ifall det finare materialet tagit slut.

AMETISTKVARTS

Ametistkvarts är en derb variant av ametist med inlagringar av mjölkkvarts och bildar oftast ett randigt och strimmigt rytmiskt mönster av lila och vitt. Beroende på hur man sågar kan man få olika intressanta mönster och färgeffekter.
Det är inte ovanligt att ametistkvartsit förekommer tillsamman med vanlig ametist eftersom miljön och bildningssättet är lika.

Ametistgruvan i Lampivaara, Finland.	Typisk bandning av ametistkvarts, Afrika.

Dagens kommersiella material kommer från Brasilien, Uruguay, Zambia, Madagaskar, Sydvästafrika, Tanzania, Mexiko och USA.

Sjön Ärten i Dalarna är den klassiska fyndorten av ametistkvartsit i Sverige.
För Norge är det inte känt om där finns några fyndlokaler Varken Garmo i sin bok "Norsk Steinbok" eller NGU "Norges Mineral" nämner något.
Finland har tre lokaler två i norr och en i södra Finland. Tyvärr går det inte att utläsa några lokalnamn från kartan, men de bör sammanfalla med de tidigare namngivna ametistorterna. Lampivaaragruvan i norra Finland är öppen för turister.

Ametistkvartsit är ett tacksamt material att slipa till cabochoner eller att trumla. Tillgången av bra material till ett rimligt pris är för närvarande relativt god.

GRÖNKVARTS

Grönkvarts är en derb kvartsvariant med svag grön färg. Tyskland har förekomster, vilka brutits och material från Brasilien dyker upp på marknaden då och då.

BLÅKVARTS

Blåkvarts är en derb kvartsvariant med mörk till svag blå färg som kan nästan se gråaktig ut.

De norska fjällen har rikligt med körtlar av blåkvarts och i geologiska beskrivningar från Västerbottensfjällen finns liknande beskrivningar. Mossbodarna i Överhogdal, Härjdalen lär ha en större kvantitet i pegmatitbrottet.
Finland har också små fyndigheter.

Blå kvarts för slipning. Okänd lokal.

Vad som orsakar den blåaktiga färgen råder det delade meningar om ex, submikroskopiska rutilnålar, magnetkis, krokidolit eller mikroskopiska turmalinkristaller.

Österrike, Sydafrika och Brasilien har kommersiella kvantiteter för slipändamål eller som ornamentsten.

PRASEM

Prasem är en purjulöks grön derb kvartsvariant där den gröna färgen kommer från inlagrade mikroskopiska aktinolitkristaller. Kallas ibland för afrikans jade eller smaragdkvarts. En del författare anger att det skulle vara en kalcedonvariant och/eller en blandning.

Kända fyndlokaler finns i Tyskland, Österrike, och Skottland.

Prasem, Afrika.

Prasem finns i Norge i Trondheimstrakten.
Det är inte känt om Finland har några fyndigheter.
I Ammarnäs finns en liten lokal med ett äppelgrönt kvartsmineral, vilket likna mycket det norska.

AVENTURINKVARTS

Aventurinkvarts förekommer i huvudsak i tre färgvarianter, blått, grönt och gulrött (orange) till brunt. Aventurinkvarts är i egentlig mening inte kvarts utan en kvartsit.
För den gröna varianten orsakas färgen av kromglimmer (fuchsit) och för den gula till bruna varianten av tunna plattor av järnglans. Vad som orsakar den blå färgen i blå aventurin är inte känt.

Stora fyndigheter av aventurinkvarts finns i Indien, Australien, Ryssland och Brasilien.

Aventurinkvarts, Indien

Aventurinkvarts är inte känt från Norge.
I Sverige finns en förekomst av orange aventurin längs Norrbottenskusten.
Finland har två fyndlokaler av mycket fin grön aventurinkvarts, dels i Sodankylä och Enontekiö.

Det finns relativt gott om bra material från Indien på marknaden och priserna är rimliga. Problemen kan vara att få tag i blått och inte grått material och den gröna varianten kan vara blekgrön. Vidare gäller det att såga stenblocket i 90° vinkel till glimmerlagren annars får man problem med poleringen. Ypperligt för cabochoner och för trumling.

FALKÖGA OCH TIGERÖGA

Tigeröga och falköga har uppstått genom omvandling av riebeckit till mineralen krokidolitkvarts (en asbestvariant) där strukturen efter den trådiga, stängliga riebeckiten finns kvar i krokidoliten. Stenens gula färg kommer från limonit. När ljus faller på en brottyta ser man det typiska skimret av ljusgult till brunt "öga" som rör sig över den sammetsliknande ytan.

Tigeröga finns även i blå till gröna och röda varianter. Den röda är oftast "bränd".

De största fyndigheterna finns i Sydafrika, men Västaustralien, Burma, Indien och Kalifornien har mindre fyndigheter. Tigeröga förekommer inte i Norden.

Tigeröga, Afrika.

Tigeröga av god kvalité är idag en relativt dyr sten, men tacksam att arbeta med då det är svårt att misslyckas, förutsatt att man väljer ett homogent stycke och orientera den rätt. Ypperlig för cabochoner och kantbitar som blivit över kan med fördel trumlas.

JÄRNKISEL

Järnkisel är en finkristallin, rödaktig kvarts, vars färg beror på inneslutningar av järnhydroxid och järnoxid. Den skall inte förväxlas med jaspis.

Norge har inga förekomster av järnkisel, däremot jaspis.
I Sverige är Långban i Värmland den mest kända lokalen. Mindre förekomster finns även i Norrbotten.

Järnkisel, Långban. Bild: Christina Broman.	Järnkiselbreccia, Kittilä, Finland.

Finland har järnkisel, eller vad de själv säger, även "jaspis?" i Kittilä och Sodankylä. De prov på "jaspis" som författaren har fått är typisk järnkisel med inlagringar av malm.