En kort introduktion till geologin i området. Del 2.

Under normala förhållanden när magma tränger in i jordskorpans undre delar, stelnar den långsamt till en jämn grovkornig bergart. Magman skyddas i regel av ett flera tusen meter tjockt lager av yngre bergarter och därför sker avkylningen mycket långsamt, vilket medför att de olika mineralen bildar kristaller, som är så stora att man väl kan se dem med blotta ögat. Kristallerna ligger i allmänhet helt oordnade och ger bergarten ett regellöst mönster. Inga hålrum bildas. Bergarten blir mycket tät och har låg porvolym. Bilden nedan visar Revsundagranit.

Närbild av finkornig granit. Svartberget, Umeå.

När de olika mineralen kristalliserar i en magma, sker detta i en bestämd ordningsföljd. Först kristalliserar en del malmmineral, samt olivin, därefter pyroxen, amfibol och biotit, och slutligen kristalliserar kvarts.

Fältspaterna har samtidigt en egen ordningsföljd. Tidigast kristalliserar plagioklaserna: de kalciumrika först, sedan alltmer natriumrika plagioklaser och slutligen kalifältspaterna. De först kristalliserade mineralen har plats att i smältan helt utbilda sina kristallformer. De som kristalliserar sist får utnyttja det utrymme som blir över. Av denna anledning uppvisar kvarts aldrig någon kristallform hos djupbergarter.