En kort introduktion till geologin i området. Del 4.

Varuträskpegmatiten är av eruptiv karaktär och då skiljer sig de små mineralerna delvis från granitens genom att en anrikning av sällsynta grundämnen ofta har skett i restlösningarna. Härigenom har dessa element fått möjlighet att bilda egna mineral efter att tidigare ha hänvisats till lediga utrymmen i kristallstrukturer av andra och vanligare grund ämnen. Särskilt lägger man märke till den lätta legeringsmetallen beryllium. Vidare skall nämnas niobtantalmineralet columbit samt en rad av mineral med betydande halter av radioaktiva grundämnen och sällsynta jordartsmetaller.

Pegmatiten kan indelas i två typer.
Typ 1 består av kvarts - muskovit -pertitgångar.
Typ 2 består av mikroklinpertit - cleavelandit -kvarts - och litiummineral.

Det första stadiet av utvecklingen av pegmatiten i Varuträsk kan särskiljas från de övriga genom de mineraler som bildades i temperaturområdet över 600°C.

• Gränszonen är några centimeter tjockt består av finkornig kvarts och muskovit.
• En väggzon med muskovit i stora silverfärgade böcker. Svart turmalin och beryll, samt den sällsynta mineralen löllingit ingår i paragnesen.
• En intermediär zon, som bildar den största delen av pegmatiten, med mineral så som mikroklin, spodumen och olika fosfater.
• Kärnan, som består av nästan helt mjölkkvarts.

Vid det andra stadiet, då temperaturen sjunkit till 600-400°C sker en litiumanrikning och mineraler så som lepidolit, petalit, spodumen, manganapatit och pollucit bildas.

Vid 400°C uppträder cleavelandit, albit, olika glimmervarianter samt de färgade turmalinerna.temperaturen sjunker ytterligare bildas cleavelandit och sockerkorning albit associerade med olika glimmer och turmaliner. Vidare bildas en mängd fosfater, kassiterit, kolumbit, tantalit med mera.

Det tredje stadiet är lågtemperaturdominerat och pegmatitens mineralsammansättning förändras nu genom hydrotermalt vatten som tränger upp genom sprickor och spaltytor. Nu omvandlas röd turmalin till cookeit, spodumen till kaolin etc.

Grundvatten och vittring.
Det här är sista stadiet genom ytlig vittring, som drabbar i första hand fosfaterna så som triphyllit, litiophilit och varulit. Det som då bildas är bl.a. sicklerit, alluadit, heterosit, purpurit med flera.

I Varuträsk skrädade man fram följande:

2000 ton kvarts
400 ton fältspat
1400 ton petalit
900 ton spodumen
200 ton amblygonit/montebrasit
100 ton lepidolit

Ytgeologin för Varuträskpegmatiten, efter Quensel 1960.

De bergarter som förekommer öst om Varuträsk utgörs till övervägande del av amfibolit och skiffrar. Amfiboliten är en metamorf bergart, vilken sannolikt framträngt som en basisk effusiv och senare omvandlats. Uppåt övergår amfiboliten successivt i en gråskarnig bergart. Över skarnhorisonten följer bergarter med sedimentärt ursprung bestående av grå och svarta skiffrar, vilka ibland omvandlats till glimmerskiffrar.
En senare intrusiv fas har givit upphov till en mängd pegmatitgångar i området. Pegmatiterna är genetiskt knutna till den granit som bl a finns blottad 2 km nordväst om Varuträsket och är av Revsundatyp. I samband med granitens framträngande pressades bergarterna samman och veckades, varvid öst-västliga veckaxlar och en brant stående öst-västlig förskiffring utbildades.

Det bästa sättet att studera berggrunden är att gå ner i gruvan.

Fyndighetns geologi

Den litiumförande Varuträskpegmatiten har förutom i de blottade områdena bl a undersökts genom ett antal grävda gropar och 80 st diamantborrhål, fig. 1.

Pegmatiten består av två skivformiga gångar som skär igenom amfiboliten. Den västra pegmatiten stryker i nord-nord-väst / syd-syd-öst och stupar 10¡ mot öst. Den östra stryker nordväst / sydväst och stupar 25¡ mot nordväst. I söder vid hällområdet H tycks pegmatitgångarna skära varandra eller stråla samman. Huruvida någon pegmatit fortsätter vidare mot syd är inte klarlagt.

Mäktigheten på den västra pegmatiten är 3 - 4 m, men avtar och är längst i norr med en bredd av några decimeter. Den östra pegmatitens mäktighet är som mest drygt 30 m. Dess utsträckning mot nordöst har inte fastställts, men vid borrhål 80 finns fortfarande 20 m pegmatit. De litiumförande delarna uppträder körtelfomigt i pegmatiten och avtar mot djupet. I de djupare borrhålen saknas litiumpegmatit helt.