När du gjort ett fynd så knacka loss en bit och testa den friska brottytan.
Undersök följande i tur och ordning. Läs sedan anvisningarna:

1. Färg och kristallform,
2. Hårdhet,
3. Spaltning,
4. Streckfärg (repans färg med knivsudd eller på oglaserat porslin),
5. Glans,
6. Densitet,
7. Magnetism,
8. Reagenstest,
9. Övriga test (UV-ljus, radioaktivitet etc.)

KONSTEN ATT SKILJA GULD FRÅN KATTGULD

Vad har jag hittat? Det är ofta en högaktuell fråga när man letar mineral.
Konstiga, spännande och underliga stenar finns det gott om. Men hur skall man veta vad som är guld värt?

Det finns tyvärr inga enkla svar. Det finns drygt 4000  kända mineral i jordskorpan och antalet växer varje år.
Besök kapitlet Nya IMA mineral. Hundra av de vanligaste kan man identifiera med enkla medel. De har olika karaktäristiska egenskaper.

De viktigaste egenskaperna är utseendet (form och färg), hårdheten, spaltningen, strecket på oglaserat porslin, knivrepan och glansen på brottytan.

1. Form och färg

Utseendet bör studeras först. Mineral uppträder ofta som en oregelbunden fläck i stenen eller är så finkornigt att man inte kan se hur det ser ut utan förstoringsglas. Det kan vara kornigt, stängligt, fjälligt eller fibrigt.
Mineral kan ha plana ytor som tärningar eller prismor och de uppvisar då kristallform.
Malmförande stenar kan vara rostiga om de innehåller till exempel svavelkis eller magnetkis.

2. Hårdhet

Följande tumregler är användbara för att bestämma ett minerals hårdhet i fält.
Mineral med hårdhet I och 2 kan repas med nageln.
Mineral med hårdhet 3 kan repas med kopparmynt. För att repa mineral med hårdhet mellan 4 och 6 kan man använda en kniv (viss ansträngning krävs dock för hårdhet 6) och med mineral över hårdhet 6 kan man repa fönsterglas. Läs mera här.

3. Spaltning

Ett minerals spaltning är ett bra kännetecken. En del mineral klyvs i en eller flera bestämda riktningar med släta ytor. Saknas spaltning är mineralets brottyta ojämn och skålig.

4. Streck

Malmmineral ger ett färgat streck om det rispas eller gnids mot oglaserat porslin (till exempel en el-propp).
Strecket är starkt färgat, oftast mörkt, eller identiskt med finmalet pulver av mineralet i fråga.
Flertalet malmmineral kan repas med kniv. Färgen i knivskåran är också en viktig ledtråd vid bestämning av ett mineral. I en del industriella mineral och bergarter blir knivrepan ljus.

5. Glans

Glansen på brottytan hos ett mineral är också en bra ledtråd.
Knacka loss en bit ur blocket för att få en färsk brottyta.
Är ytan metallglänsande innehåller blocket malmmineral.
En fett- eller glasglänsande yta tyder på mineral som kvarts, täljsten eller kalcit.

6. Densitet

Ett minerals densitet (vikt per volymenhet) kan också tas som en indikator.
Jämför stenen du tror innehåller malm mineral med en vanlig "gråsten" genom att väga dem i handen.
Malmmineral är tyngre än "vanliga stenar". Hur gör man för att mäta densiteten.

7. Andra möjliga och lite dyrare metoder för amatören är en UV-lampa för att se om fyndet fluorescerar ex. scheelite eller geigermätare för att registrera radioaktiv strålning ex. pechblende.

REDSKAP/UTRUSTNING

För att kunna göra dessa tester behöver du en enkel fältutrustning. Klicka här.
Var kan jag hitta nybörjar litteratur om mineral och identifiering på svenska? Klicka på Litteratur.

Hur skyddar man något fint man hittat?

Ibland hittar man under mineraljakten något som verkar vara så värdefullt att man vill skydda det. Gäller det stenar och block måste man då ta reda på moderklyften. Den svenska gruvlagen ger visserligen rätt till skydd genom att man beviljas en så kallad inmutning, men denna rättighet förutsätter normalt att det värdefulla finns i fast berg. Dock kan även exempelvis guldförande sand inmutas, så som skett i Norrbotten och östra Värmland. Den nu gällande gruvlagen utfärdades den 31 maj 1974 och ingår i Svensk Författningssamling (SFS 1974:342). Här anges reglerna för undersökning och bearbetning av malm- och mineralfyndigheter. I gruvkungörelsen (SFS 1974:344) redogörs för avgifter och handlingar förknippade med skydd av fyndigheter.

Man vänder sig till Bergsataten "bergmästaren" för att få anvisningar och formulär till ansökningshandlingar. Sverige har två bergmästare. Den som svarar för de fyra nordligaste länen finns på Bergmästarämbetet, Norra distriktet, Varvsgatan 41, 972 32 Luleå, den som sköter övriga Sverige har sitt säte i Bergmästarämbetet, Södra distriktet, Åsgatan 38; 791 72 FALUN. Sedan ritar man in det område man vill skydda på en karta i stor skala, t.ex. den ekonomiska i 1: 10 000, som kan beställas genom bokhandeln. Området ska anpassas till fyndighetens storlek och de möjligheter till undersökningar som man har. Viktigt är att områdets koordinater i rikets nät anges noggrant.

När man fyllt i formuläret som man laddar ner från nätet och postat sina handlingar till rätt bergmästare enligt ovan har man prioritet till inmutning så snart som försändelsen registrerats i Bergmästarämbetet. Inmutningsrätt beviljas om fyndigheten inte redan är skyddad och om ansökan gäller något eller några av de i gruvlagen uppräknade malmerna och mineralen. Detta innebär att man inte kan muta in mineral sådana som kvarts och fältspat men däremot oxidmalmer, sulfidmalmer och salter av värdefulla metaller, exempelvis scheelit . Halterna behöver inte vara brytvärda. När det gäller ädla metaller som guld blir det i regel fråga om mycket små mängder.

En inmutning kostar idag minst 500 kronor. Den ger skydd för fyndigheten och rätt till undersökningar i tre år. Hinner man inte bli klar under denna tid kan man få förlängning med normalt tre och - om synnerliga skäl föreligger - ytterligare högst fyra år.

Visar undersökningen att det finns förutsättningar för gruvdrift kan man begära att få sig anvisat ett arbetsområde eller utmål. Här har staten rätt till en kronoandel, som utgör hälften av allt som påträffats inom utmålet. Vill staten utnyttja sin andel måste den dock stå för hälften av samtliga kostnader från den tidpunkt då utmål beviljats.

Mineraljakts geologerna liksom i vissa län, däribland alla i Norrland, jaktledare i utvecklingsfonder och andra organ ställer gärna upp och hjälper till i dessa frågor. SGU i Uppsala har ett centralt dataregister där man kan få uppgifter om inmutningar och utmål i Sverige.

Alltid låga priser. Mängdrabatt. Alltid öppet köp.

---