Sågning & caboschonslipning

En diamantsåg består av en motor, sågklinga med sintrade diamanter och en behållare med olja eller vatten som skall kyla sågklingan och binda dammet. Bilden nedan visar en principskiss av en stensåg. Det finns skäroljor, men man bör välja vegetabilisk olja för motorsågar, som är miljövänligare och vattenlösligt. Oljan har den fördelen att den skyddar sågschassit samt klingan mot rost, vilket de billiga sågarna för klinker inte gör eftersom de är avsedda för vattenkylning.
Sågbladet skall bara går ner någon centimetrar i badet.

Här nedan ett av mina trotjänare som fungerar fortfarande efter 30 år. Det enda som slits ut är drivremmen och diamantbladet.

Idag kan man köpa väldigt billigt en kakel & klinkersåg, som fungerar även för stenar. Alla sågar genererar buller upp till 70-80 db. Vid sågning av hårt material kommer man lätt upp till 90-110 db. Använda alltid hörselskydd. Klinkersågen är perfekt för trimning av större sågade bitar.
Tyvärr rostar de lätt om man inte torkar rent tanken, bordet och klingan. Det är väl därför dom är så billiga, någonstans under tusenlappen.

Om sågen saknar stänkskydd och stenhållare kan man montera på det efteråt om man är händig. Stenhållaren kan köpas som reservdel från affärer som säljer professionella sågar. Det gäller också en huv över hela chassit.
Om stänkskydd saknas använd alltid skyddsglasögon.
Diamantsågblad har idag kommit ner till rimliga priser genom massproduktion av syntetdiamanter, framför allt i Kina. I grunden finns det två typer, en med ett tunt blad avsett för finsågning av dyrt material. Den andra typen är betydligt grövre och är genomskuren/slitsad/räfflad runt kanten för att föra bort stora slippartiklar lite snabbare. De sintrade diamanterna är grövre och finns i flera lager och vid sågningen försvinner en del av metallen och nya diamanter bryts fram.


Lämnar en fin slät yta.	Avverkar fort, men lämnar en rå yta.

Det vanligaste felet en nybörjare gör är att såga med stor kraft för det går för långsamt. Diamanter i alll ära kan inte avverka mer en några millimeter i minuten. Om man pressar för hårt kan bladet bli ovalt och slår då upp och ner.

Det andra felet är att man under sågningen försöker ändra riktningen. Sågar man i trä går det ganska bra, men i sten är det omöjligt. Bladet kommer att bli skev och i princip oandvändbart. Bladstålet går inte att rikta om. Har man problem med en sten som är rund kan man enkelt göra en plan socker med hjälp av gips.

Sammanfatning: Sågning skall alltid ske utan tryck och i rät vinkeln till bladet. Att använda våld lönar sig inte och bladet blir förstört. Om sågen inte har en stenhållare gäller det att vara säker på handen. Ett sågsnitt kan ta många minuter att genomföra och du kan inte avbryta när du en gång börjat. Stenen måste ha en plan yta mot sågbordet för att ge raka snitt. Kontrollera att det finns kylmedel i tråget innan du börjar. Utan kylmedel brinner diamanterna upp. Ta inte bort stänkskyddet för då får du kylvatten/olja i ansiktet.
Risken att skära sig på diamantsågbladet är ganska litet. Men var alltid försiktig.
Använd alltid andningsmask om du använder oljekylning. Glöm inte hörselskyddet!
På nätet finns en mängd filmer som visar olika sågtyper och hur bra de sågar, exempelvis:
https://www.youtube.com/watch?v=G706pscQVbs
Hur sågar man rent praktiskt, exempelvis:
https://www.youtube.com/watch?v=n_Xhn22tS7w
https://www.youtube.com/watch?v=C1t1sSNFgj4 + många fler.

Det finns färdiga cabochonmallar i aluminium. Lägg mallen på den sågade stenen och rista in den eller de cabochoner som du tänker såga fram. Stenens mönster och färg styr ditt val. Med diamantsågen gör man först ett avlångt snitt och därefter tvärsnitt för varje delprojekt.
Delprojektet snittas nu bit för bit så att man kommer så nära den planerade cabochonens periferi som möjligt. Sågbladet kan bara såga raka snitt. Bra förarbete innebär att man inte sedan behöver stå i timmar och grovslipa för hand i en cabochonmaskin.

Lek med mallarna och välj ut de bästa mönstren i färg och form. Undvik mjuka partier och hålrum.

En cabochonmaskin kan se ut på många olika sätt. Som nedan med två sliphjul. En fastsittande grov kiselkarbidhjul korn 80 till vänster eller den kan också vara ett diamanthjul. Till höger har man ett expanderhjul i gummi som man monterar på olika slipskivor för finslip, förpolering och polering.
För att du inte skall få stenlunga finns en vattenbehållare som fuktar sliphjulen och vattnet binder dammet. Stendammet kan också förstöra kullagren i axeln.

En cabochonmaskin består av en motor och flera sliphjul.
Den till vänster användes för att förpolera (korn 600), nästa är till för grovslipning (korn 80), nästa på andra sidan motoraxeln för finslipning (korn 220-360) och till höger ytterst för slutpolering (korn 3.000).
Om elmotorn i regel 1-fas 220V inte har inbyggd hastighetsreglering är varvtalet i regel kring 3.000 RPM (varv i minuten) och måste man anpassa rotationshastigheten genom att välja remjulets diameter till cabochonmaskinens storlek och axeldiameter. Man får testa sig fram.

För nybörjaren är sliphjul av kiselkarbid att föredra rent prismässigt. Om man blivit mer professionell uppgraderar man till diamanthjul.
Man kan aldrig fuska genom att hoppa fram och tillbaka. Man börjar alltid med korn 60 eller 80 och fortsätter sedan stegvis till allt finare yta. Dålig slipteknik går inte att polera bort i slutändan. Slipspåren finns alltid kvar fast i putsad form.

Det är också viktigt att de grova kiselkarbidhjulen, samt också förpolering och poleringstrissorna hålles fuktiga för att du skall slippa att få stenlunga och att du blir nerdammad. Det räcker att en droppe vatten faller på sliphjulet då och då. Att rekommendera är också hörselskydd.

Finns inte behållare för vatten kan du hänga en linnelapp eller duk strax ovanför sliphjulet så att den ligger i kontakt med hjulets periferi och fuktar sliphjulet.
Efter avslutad slipning måste du torka rent axlarna, sliphjulen och tråget från sliprester och vatten. Nästa gång när du vill slipa kanske en städad och en rengjord maskin känns skönt.

Att slipa stenen på fri hand kan vara riskfyllt. Man kan lätt skada fingrarna och naglarna. På bilden ovanför i mitten har man monterat stenen på en doppsticka av trä. Stenen är fastmonterad på stickan med stenlack/vax eller snabbstelnande epoxi. Man har nu full insyn och kontroll över stenen och sliphjulet. Hur det går till finns här: https://www.youtube.com/watch?v=aekPcGp5e5Y

Vid cabochonslipning är det i praktiken omöjligt att hålla fast stenen med fingrarna. Försök hålla stenen strax ovanför axeln. Om den är för högt placerad hugger sliphjulet och om den är för lågt bryts den loss från doppstickan som du håller i. Du får också en sned kant.

För att få en jämn domform måste stenen vara i rörelse hela tiden. Använd aldrig för hårt tryck för det går inte fortare. Risken är i stället att domen blir platt just där istället för välvd. Finns det ett handstöd vid hjulet använd det så blir du inte trött.

Ett slipprojekt måste ske stegvis. Man börjar först med att definiera yttermåttet och sedan stegvis avrundar man hörnen från toppen mot kanten (beweln) så att de två möts in i mjuk avrundning. Rotera stenen stegvis under slipningen 360 grader runt pinnens axel och domen blir då perfekt.


Linnelapp över sliphjulen	Grovslipning och stänkskydd	Polering på filttrissa med ceriumoxid


Princip skiss.	En professionell maskin.

© 2002 Antti & Geonord