Får en onyx se ut hur som helst, undrade en samlarvän för en tid sedan. Han hade ett vackert gammalt skrin gjort av röd-vit randiga stenplattor. När han var pojke hade det alltid kallats "onyxskrinet". Nu hade han ärvt sin fars gamla klackring med en onyx i och den var svart. Till råga på allt hade hans fru köpt en bordslampa av grönaktig sten som påstods vara onyx. Hur hängde det här ihop?

Ja namn på mer eller mindre ädla stenar kan sannerligen vara förvirrande. Om vi börjar med namnet onyx, så kommer det från grekiskan och betyder nagel. Från början betecknade det en svart-vit bandad agat, därbanden var raka och där man slipat ut en sten som var svart med ett tunt vitt lager på. Det vita lagret var då lite halvgenomskinligt, ungefär som en nagel. Sådana stenar användes och används för att gravera in monogram, adelsvapen eller liknande i.

Med små diamanttrissor slipar man genom den vita ytan så att bokstäver el.dyl. framträder mer eller mindre svart beroende på om man slipar genom hela det vita skiktet eller bara nästan. Det hela blir ofta mycket vackert och effektfullt. Man slipar även stenkaméer av sådant material, dessa är ofta små konstverk och eftersökta samlarobjekt. Om grundfärgen var röd i stället för svart kallades den karneol-onyx, och var den brun kallades den sardonyx.

Men onyx användes också som beteckning på bandad agat överhuvudtaget, inte så mycket i Sverige som i andra länder. Tyvärr kom onyx också att användas som namn på den helt svarta kalcedonen. Det blev så vanligt att man glömde bort den ursprungliga betydelsen och nu kallades alla med ett vitt lager för sardonyx, oavsett om grundfärgen var svart, röd eller brun.

Numera är det vetenskapligt vedertaget att benämna den helt svarta: onyx och den med ett vitt lager: egentlig onyx. För ordningens skull skall väl nämnas att namnen agat och kalcedon inte alltid betytt det samma som nu. En period användes agat som samlingsnamn för all mikrokristalin kvarts och kunde alltså vara karneol, onyx, mossagat, kalcedon osv. Den bandade typen kallades då bandagat. Numera användes kalcedon (namnet kommer av Chalcedon, antik stad vid Bosporen) som samlingsnamn och all bandad kalcedon kallas agat. Namnet agat lär komma av Achates, ett gammalt namn på en flod på Sicilien och en förmodad antik fyndplats. Förr kom agater ofta från nu uttömda fyndigheter i Tyskland. De har vackra grå, röda, rosa och bruna band. Den agat som bryts nu kommer mest från Sydamerika, den är oansenlig och grå och färgas därför. Något som för övrigt redan romarna kunde. Åven onyx har nästan alltid färgats, förr med socker och svavelsyra, nu med kobolnitrat.

Sardonyx cameo liggande på färgade agatskivor. © Gemstones. 1987 British Museum

Nå men bordslampan?

Ja, den är inte onyx utan kalksten. Den uppstår genom skiktvis avlagring i områden med heta källor eller som droppsten i grottor. Bryts bl a. i Nordafrika, Argentina, Mexico och USA. Den har länge använts som prydnadssten, redan Goethe omnämner den. Men kalksten låter ju inte så fint och eftersom den, liksom den agat som då kallades onyx, var bandad började affärsmän med rymliga samveten att lansera den som "Algerian-onyx" eller "Mexico-onyx. Och så småningom strök man den första delen av ordet.

"Onyx" började lanseras i Sverige i början av sextiotalet. Det fanns en liten agenturfirma i Gamla Stan i Stockholm som, en gros, sålde dessa varor, askkoppar, cigarskrin, brevpressar o. dyl. Varorna var märkta med en liten klisteretikett på vilken det stod: ONIX (onyx på spanska och portugisiska). Agenten framhöll att det skulle vara juridiskt riskfritt att sälja dessa som onix. Kunden skulle däremot antagligen förväxla det med onyx.
Hur som helst, varorna såldes lite i presentaffärer och liknande butiker men någon storsäljare blev det inte. Ända tills en stor varuhuskedja började sälja de här kalkstenarna. Då kallades de helt fräckt, både i annonser och på etiketter för onyx. Detta var och är naturligtvis felaktigt och vilseledande. Däremot är det nu accepterat att kalla dem onyxmarmor eller onyxalabaster, men aldrig enbart onyx.
Skillnaden på onyx och kalksten är att kalksten (onyxmarmor) är en mjuk och känslig sten, den förstörs av syror och repas till och med av ett kopparmynt. Onyx (kalcedon, agat) tål syror och repas inte ens av en stålfil.

©2001- GeoNord