REGIONAL GEOLOGI.

VÄSTERBOTTENS GEOLOGI

Västerbottens berggrund indelas i fjäll- och fjällrandsområdena samt urbergsområdet öster därom.

Fjällkedjan och fjällranden

Överuman mot Långfjället och Okstinderne (Norge). Foto © 2004 Jorge Alves.

Fjällkedjan utmärks av en serie överskjutningar s.k. skollor, den ena liggande över den andra. Overskjutningsskollorna har alla pressats fram från väster mot öster och de ligger mycket flackt.

Artfjället visar undulerande flacka skollor. Foto © 2004 Jorge Alves.

Den underliggande berggrunden framträder på flera ställen som “fönster”, d.v.s. hål i skollorna där underlaget tittar fram. Skollorna är främst uppbyggda av sediment av kambrosilurisk ålder, skiffrar, sandstenar, konglomerat och kalkstenar.

Vulkaniska bergarter, lavor och tuffer, både sura och basiska, är inlagrade i sedimenten. Djupbergarter, både graniter och gabbror, förekommer också.

Längst i öster, under och framför de överskjutna bergartsmassorna, men ovanpå urberget, finns en relativt smal zon av kambriska och eokambriska bergarter i orubbat läge, kallad fjällranden. Zonen består till övervägande del av konglomenat och av ljusa kvartsiter.

De mera långtransporterade bergarterna tycks uppbygga den övre, stora överskjutnings skollan den s.k. Seveskollan, vars rotzon torde ligga ute i Atlanten, långt utanför Norges kust. Seveskollan har dock i sig själv en rätt komplicerad byggnad med mindre skollor inom sig. Under Seveskollan ligger ett flertal skollor, huvudsakligen uppbyggda av eokambriska och kambrosiluriska bergarter samt partier av äldre bergarter, som rycktes med från det underlag, över vilket skollan pressats fram. De äldre bergarterna, som ryckts med, finns mestadels i skollornas undre delar.

Rutjebäcken, Hemavan, skär igenom fjällskiffer i sin nedre del tillhörande Rödingsfjällskollan. Foto © 2004 Jorge Alves.		Atoklinten med sin karaktäristiska siluett bestående av peridotit. Foto © 2004 Jorge Alves.

Vy från Krutfjället mot Sverige med peridotit till höger som fortsätter till Autklinten.
Foto © 2004 Jorge Alves.

I den stora överskjutnings skollan finner man att bergarterna har mycket olika omvandlingsgrad. I öster ingår främst glimmerskiffrar, gnejser och grönstenar. Man brukar sammanfatta dessa bergarter under benämningen sevebergarter. I väster närmare riksgränsen, finns däremot stora områden med svagt omvandlade bergarter, kölibergarter, utbildade som fylliter (svagt omvandlade skiffrar), kvartsiter och kalkstenar. Graniter förekommer och granitmaterialet har ofta formen av aplit (finkornig granit) och pegmatit, eller också har den genomådrat skiffrarna och omvandlat dessa till ådergnejser. Graniten förekommer i riklig mängd endast inom de västra fjällområdena.