Att gjuta ädla metaller
Del 1.

Mineral som utvinns så som järn, koppar, zink, bly, guld och silver med flera kan efter raffinering i smältverk bearbetas och gjutas till nyttoföremål.
För den som är intresserad av sten och mineralhobbyn med inriktning på stenslipning och smycketillverkning finns två vägar att gå för att göra en infattning, nämligen silver & guldsmideskurs, alternativt att gjuta upp en infattning.
I det första fallet krävs ingen stor investering eftersom man arbetar med plåt, rör och tråd, som bearbetas med verktyg och lödes samman.
I det andra fallet krävs en stor och dyrbar investering i en urbränningsugn och en gjutapparat.

Varför väljer man att använda gjuttekniken?
I många fall är det enklare att gjuta upp smycket än att bearbeta plåt, rör och tråd. Främsta skälet är att man inte är bunden till en viss geometrisk form eller godstjocklek.
Det kan exempelvis vara att stenen är oregelbunden, att cabochonen inte har standardstorlek eller att den facettslipade stenen har sådan geometri att standardinfattning inte går att använda.

Följande bilder kommer att visa hur det i princip går till att gjuta guld och silver med utrustning avsett för tandtekniskt bruk. Även guldsmeder använder liknande utrustning.
Det finns många företag som säljer urbränningsugnar och gjutapparater. De flesta har egna hemsidor. Det finns inget krav på att man har en speciell yrkesutbildning eller eget företag för att få köpa.
I avsnitten om tillverkning av smycken, kurser som jag hade för Västerbottens Amatörgeologer åren 2001-2007, framgår att även om kursdeltagarna inte har några förkunskaper i guldsmidesyrket
eller hur man arbetar med att ta fram vaxprototyper har resultatet är i många fall blivit imponerande, på gränsen till professionellt.

Jag får ofta den klassiska frågan: "Hur beräknar man fram mängden guld/silver för smycket?" I regel är originalet en vaxprototyp. Specifika vikten för vax är nära vattnets, m.a.o. 1,0.
Man multiplicerar vaxvikten med följande faktorer (metallens specifika vikt): Mässing 8,5, Sterlingsilver 10,4, Finsilver 10,6, 18k guld 15,5 och 24k guld 19,4.
En ungefärlig tumregel för en vigselring i guld ligger på 3-5g guld putsad och klar för användning.
Man måste alltid lägga till ytterligare 2-3 gram metall för lunkerkammaren-överskottet. Den biten kan smältas ner och återanvändas till nästa projekt.

Förplanering är ett absolut krav. Tänk igenom ditt projekt. Skapa gärna en teckning i rätt skala och bygg upp prototypen i vax.	Här bestämmer Du ringens storlek. Den kan justeras efter gjutning, men då blir att kapa och löda eller att valsa ut för att den är för trång.	Man kan även använda föremål man hittar i naturen, som här en torkad alkotte, som nu får ett vaxögla, så att smycket blir ett hänge.
Vaxprototypen vägs för att ta reda på guldmängden som kommer att gå åt. Sedan vaxas den fast på en gummikon för att bäddas in i christobalit.	Inbäddningsmassan, i regel christobalit, bör vacuumblandas. Vaxet behandlas med ytspänningsnedsättande medel och prototypen bäddas in.	Inbäddningsmassan måste hårdna under minst 20 minuter innan kyvetten kan planceras in i urbränningsugnen.
Beroende på urbränningsugnens storlek kan man få plats med många kyvetter. Urbränningsugnen bör ha utsug för föra bort vaxgasen. Man startar med att bränna ur vid 450°C under 1 timme.	Det finns i princip två typer av gjutapparater. Den äldre och fortfarande vanliga bygger på centrifugalprincipen, mao ord en arm som roterar horisontellt. Apparaten ovan bygger på gravitation, vacuum och tryckluft.	Ugnen har en muff / ugn som hettas upp elekriskt till maximalt 1400°C. I ugnen placerar en grafitdegel, som innehåller guldet som skall smältas ner i regel kring 1100°C. Smältning sker i reducerande atmosfär.

©2001- GeoNord